krf karta blogg

hackare
Säkerhetspolitik III: Vår egenproducerade desinformation

I kölvattnet på Folk och Försvars-konferensen delar Kristna Fredsrörelsens generalsekreterare Lotta Sjöström Becker sina tankar i tre blogginlägg.

Desinformation, cyberattacker och påverkanskampanjer var på var konferensdeltagares läppar i Sälen. Jag tvivlar inte på att detta förekommer, men skulle vilja efterlysa lite mer stringens i hur begreppet används. I själva av verket finns desinformationen överallt. Sociala mediers algoritmer skapar spegelsalar som reproducerar information där källkritik och fakta lyser helt med sin frånvaro. Valkampanjen inför folkomröstningen om Brexit och sedan Donald Trumps valseger i USA visar att vi delvis lever i ett post-truth-samhälle. Jag skulle säga att vi också lever i ett propagandasamhälle.

Det pågår en mycket obehaglig polarisering av världen och vårt samhälle, med intressegrupper som medveten vill öka klyftan mellan oss och Den Andre. Den Andre kan både vara Putin eller marginaliserade grupper i Sverige. Ett konkret exempel är främlingsfientliga krafter som via sociala medier sår hat och misstro genom att ställa grupper mot varandra. Ryssland reduceras till Putin politik. Ett barn på flykt får representera Mellanösterns samlade kvinnoförtryck. Desinformationen går hand i hand med populismen. Jag menar att den tilltagande främlingsfientligheten är ett betydligt större säkerhetsproblem än ryska stridskrafter.

På sistone har en ny splittrande trend materialiserats. Att på lösa grunder anklaga personer vars världsbilds skiljer sig från huvudfårans vad gäller konflikten med Ryssland för att vara nyttiga idioter som ovetande sprider Kremls propaganda.

I en rapport av två forskare, varav en är chef för Rysslands- och Eurasienprogrammet vid Utrikespolitiska Institutet (UI) en en rad aktörer, från Aftonbladets kulturredaktion till vår systerorganisation Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen för att vidareförmedla desinformation med rysk ursprungsmärkning. Men som Svenska Freds mycket tydligt redovisat i sin kommentar till rapporten, stämmer detta inte.

Missförstå mig inte, jag tycker att det är ett lovvärt syfte att försöka se hur desinformationen sprider sig genom samhällskroppen. Men låt oss för guds skull slippa se fler ogrundade påhopp på alla vi som inte fullt ut köper den gängse bilden av sakernas ordning.

Text: Lotta Sjöström Becker

Foto: zodman

Putin_karikatyr
Säkerhetspolitik II: Bilden av Den Andre

I kölvattnet på Folk och Försvars-konferensen delar Kristna Fredsrörelsens generalsekreterare Lotta Sjöström Becker sina tankar i tre blogginlägg.

När påven Paulus VI den 1 januari framförde sitt budskap på Vatikanens femtionde världsdag för fred, vände han sig ytterst tydligt till alla folk, inte bara till katoliker.

Må omsorg och ickevåld bestämma hur vi behandlar varandra som individer, i lokalsamhället liksom internationellt. När de som fallit offer för våld förmår stå emot frestelsen att hämnas, blir de högst trovärdiga förespråkare för ett fredsarbete präglat av ickevåld. Må ickevåld bli ett kännetecken för våra beslut, våra relationer och handlingar på såväl lokal nivå och i vardagliga situationer liksom också i det politiska livet i alla dess former

Vi på Kristna Fredsrörelsen ser Jesus som en radikal ickevåldsaktivist. Nu verkar han få sällskap av påven.

Men i Sälen lös ickevåldsperspektiven med sin frånvaro. Den ryska björnens blodtörst, förkroppsligad av Vladimir Putin, togs för given. Mycket tråkigt. Det är synsätt som detta som gör att makthavare börjar se säkerhetspolitiken som ett nollsummespel, där det är Vi mot Dem och där allt som irriterar fienden med matematisk logik måste gynna en själv, vilket i sin tur leder till kapprustning och våldsspiraler.

När svenskar studerar andras konflikter i andra delar av världen framstår detta som självklart. Men när det plötsligt handlar om en själv gräver man snabbt ner sig i subjektivitetens skyttegravar. Det som den ena sidan uppfattar som nödvändiga och defensiva åtgärder, ser den andra som upptrappning och provokationer.

Man måste förstå att politiker som Putin och hans fascistanstrukna gelikar i Västeuropa får sin näring av polarisering och en yttre fiende. Vi ska inte spela dem i händerna genom att börja mäta musklerna, utan istället desarmera situationen genom mer samarbete med Rysslands konstruktiva krafter.

Utanför Högfjällshotellet i Sälen har lyckligtvis insikten om vikten av dialog ännu starkt fäste. Man behöver faktiskt inte gå längre än till Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg, som i tysk press nyligen menade att: ”Från Ryssland kommer inget omedelbart hot mot en allierad, Ryssland är vår granne och Ryssland kommer att förbli vår granne.” En annan kanske oväntat fredsvän är Colombias president Juan Manuel Santos, tillika tidigare försvarsminister, som när han tog emot Nobels fredspris lyfte upp nyckeln till sin egen inre resa, nämligen att sluta se motståndaren – i hans fall Farc-gerillan – som fiende, utan som människa.

Som påven påminde om den 1 januari: Älska din fiende. Det handlar inte om att ge efter för det onda, utan att bemöta de onda med det goda.

Text: Lotta Sjöström Becker

Bild: DonkeyHotey

Russian 2K12 Kub Surface to Air missile launcher
Säkerhetspolitik I: Fel frågor ställdes i Sälen

I kölvattnet på Folk och Försvars-konferensen delar Kristna Fredsrörelsens generalsekreterare Lotta Sjöström Becker sina tankar i tre blogginlägg.

Konferens har tagit slut, deltagarna har ryckt ut från Högfjällshotellet i Sälen och den dedikerade hashtaggen får lite välförtjänt vila. Skönt med lite lugn och ro. För sällan har väl medier, politiker och tankesmedjor pratat så mycket om hotet från öst. Ropen skalla, vapen åt alla!

Dagens försvarsdebatt har drabbats av tunnelseende och har naglat fast sig på värstascenariet: väpnad konflikt med Ryssland. Machoretoriken i Sälen fokuserade på snäva frågeställningar: när kriget kommer vill du ha ett starkt eller svagt försvar? Stå ensam med byxorna nere eller ha formella försvarsgarantier?

Accepterar man den frågeställningen blir svaret för de flesta människor att ”jo tack, rusta upp och anslut oss till Nato”. Men det tror jag skulle vara en falsk, kortsiktig och dyrköpt trygghet. Vår säkerhet vilar på så mycket mer än militär styrka. Frågan som bör ställas är istället: vill du undvika ett krig eller strida för att vinna det – till skyhöga mänskliga och materiella kostnader, dessutom med risk att förlora?

Svaret på den frågan borde vara självklar. Hellre (billiga och hållbara) förebyggande åtgärder än (dyr och kortsiktigt) krishantering. Visserligen kan även militär avskräckningseffekt ses som en form att förebyggande åtgärd, men då inställer sig frågan, förutom det principiella problemet med våldsanvändning och hot om våld, om inte samma förebyggande effekt kan uppnås med andra medel, för mindre resurser och utan att riskera människoliv. Slutsatserna från samarbetsprojektet Partnerskap 2014 som Kristna Fredsrörelsen samordnade och undersökte möjligheterna för en tyngdpunktsförskjutning i svensk säkerhetspolitik håller än: freden är underfinansierad.

Civila insatser kan handla om att till exempel öka kontakterna över gränserna genom att avskaffa visumtvång eller att skapa gemensamma projekt som stärker de ekonomiska och kulturella banden. Det kan också innebära att stödja de krafter inom Ryssland som arbetar för fred och mänskliga rättigheter samt stärka de demokratiska institutionerna. Som Sveriges regering mycket riktigt skriver i sin nya säkerhetsstrategi så hänger inre förtryck och yttre aggression ihop. Regeringens initiativ för fredsdiplomati, det vill säga att skapa en grupp med specialinriktade diplomater fokuserade på konfliktlösning och medling, är också positivt. Och i FN:s säkerhetsråd arbetar nu Sverige för att ge den nyvalda generalsekreteraren António Guterres en bra start med hans försatts att stärka det konfliktförebyggande arbetet.

Som freds- och ickevåldsrörelse har vi kämpat för att den säkerhetspolitiska diskussionen måste breddas, från ett snävt reaktivt militärt fokus till förebyggande och mänsklig säkerhet, där människors, inte staters, säkerhet är den centrala punkten. Vi har haft stora framgångar. Men nu har pendeln slagit tillbaka oroväckande snabbt. Dags att kavla upp ärmarna.

Text: Lotta Sjöström Becker

Foto: Ed Brambley

PS. Läs tidigare intervju i Dagen med Lotta Sjöström Becker om Nato och Trump

abida_liten
En pärla i öknen

Hon, Abida Mohamed, sitter uppflugen i fönstret bredvid spanska Audiencia Nacionals utlåtande om folkmordet. En vacker bild men samtidigt så otröstligt sorglig. Abida är ordförande för vår partnerorganisation NOVA och hon säger att ha Kristna Fredsrörelsen som partner är unikt och helt nödvändigt för deras utveckling. För att vi fokuserar på ickevåld, är opolitiska och stödjer dem långsiktigt.

Västsaharier, ett folk som fram till mitten på 1900-talet levt sitt liv som nomader, tältat och försörjt sig i ökenområdet som numera ligger i norra Mauretanien, västra Algeriet och det nu ockuperade området söder om Marocko, med en lång kust mot Atlanten.

Sedan gick något snett, väldigt snabbt, i mitten på 1970-talet, då den spanska ockupationsmakten överraskande skrev över Västsahara till Mauretanien och Marocko. Trots att Internationella domstolen precis beslutat att västsahariern hade rätt att rösta om sin egen självständighet.

Sedan dess har 40 år gått och ingen lösning är i sikte. En bakbunden FN-insats samt en ännu mer tandlös särskilt sändebud gör att det är Marockos kung som dikterar villkoren: etablerar grön energi på ockuperad mark, anordnar klimatmöte i Rabat och proklamerar sitt engagemang för ett hållbart företagande. Var finns svensk utrikespolitik? För bara ett år sedan var Sverige på väg att erkänna Västsahara. Tandlöst.

NOVA är en ungdomsorganisation som startades av ett gäng inspirerade västsaharier som såg kraften i ickevåldets attityd och bestämde sig för att skapa en ickevåldsrörelse bland västsahariska unga för att möjliggöra en ny vision om hållbar fred. Nu, fyra år senare börjar det röra på sig och NOVA har samlat ett gäng entusiaster som har sett ljuset – ickevåldets kraft.

Vi har precis genomfört ett utbyte mellan ickevåldstränare från Sverige som kom till Rabouni och spenderade en vecka tillsammans för att inspireras och lära av varandra. Vilken glädje att se alla dessa ickevåldsanhängare prata, leka och analysera tillsammans.

Här blir det kristallklart vilken sprängkraft ickevåld har. Det blir också tydligt att vi från Kristna Fredsrörelsen gör skillnad för människorna som är engagerade i NOVA, vi injicerar dem med en vitamindos med hopp och idéer.  Och vi åker hem med väskorna fulla av konkreta exempel om att ickevåld gör skillnad. Vi gör skillnad.

Text: Lotta Sjöström Becker

 

 

christerwinback_karinolofsson
Gästblogg: Mer vapen skapar inte en långsiktig fred

Karin Olofsson och Christer Winbäck från Parlamentarikerforum för lätta vapen-frågor skriver att som historien visat så bidrar inte ett ökat tillflöde av vapen till avspänning i konflikter.

Den senaste tiden har det debatterats för- och nackdelar kring att bidra med svenska vapen till de kurdiska styrkorna i samband med offensiven mot Daesh i Irak. Det är på plats med några reflektioner kring vapnens betydelse i att göda konflikter och våld.

Tillgång till vapen och ammunition är en grundförutsättning för konflikt och våld. Väpnat våld är ett hinder för utveckling; mänsklig säkerhet och tvingar människor på flykt från sina hem. Som historien visat, så bidrar inte ett ökat tillflöde av vapen till avspänning i konflikter. (mer…)

BLI MEDLEM

Var förändringen du själv vill se. Bli medlem i Kristna Fredsrörelsen. 

VIDARE

GE EN GÅVA

Stå upp för fred och mänskliga rättigheter. Ge en gåva till Kristna Fredsrörelsen.

VIDARE

AKTION

Agera mot människorättsbrott. Gå med i vårt aktionsnätverk.

VIDARE

SKYDDSÄNGEL

Bidra till arbetet för fred och mänskliga rättigheter. Ge bort en skyddsängel.

VIDARE