krf karta blogg

Agera nu! Oro över säkerheten för politisk fånge i Mexiko
Alberto Patishtán. Foto: Frayba.

Alberto Patishtán. Foto: Frayba.

Kristna Fredsrörelsen är djupt oroade över säkerheten för Alberto Patishtan, politisk fånge i Mexiko som nyligen förflyttades från Chiapas i södra Mexiko till ett högsäkerhetsfängelse i Sinaloa i norr. Enligt människorättscentret Fray Bartolomé de Las Casas är Alberto Patishtan fängslad på politiska grunder för ett brott som han inte har begått. För en månad sedan inledde Alberto Patishtan en hungerstrejk för att kräva sin frihet och det finns starka misstankar om att förflyttningen av honom är ett försök att tysta honom.

Besök Kristna Fredsrörelsens hemsida för att läsa mer om Alberto Patishtan och skriva under blixtaktionen till stöd för hans liv och säkerhet:

http://www.krf.se/agera-nu-oro-over-sakerheten-for-politisk-fange-i-mexiko

Guatemalansk bondeledare på besök i Sverige

Jakten på naturresurser har skapat allvarliga problem för Guatemalas bönder och ursprungsfolk, berättar bondeledaren Daniel Pascual som är på besök i Sverige. Människor i Guatemala dödas, svälter och tvingas bort från sina hem när företag anlägger gruvor och plantager för att tjäna pengar på guld, silver eller biobränseln för export. Kampen om odlingsmark och naturresurser är just nu våldsammare än på länge i Guatemala.

Daniel Pascual från bondeorganisationen Comité de Unidad Campesina och ursprungsfolksnätverket Waqib Kej i Guatemala är just nu på besök i Sverige.
Daniel Pascual från bondeorganisationen Comité de Unidad Campesina och ursprungsfolksnätverket Waqib Kej i Guatemala är just nu på besök i Sverige.

Under morgonen den 17 oktober höll Daniel Pascual en presentation på Forum Syds kontor i Stockholm och ikväll kommer han att delta i ett panelsamtal om den globala matkrisen på Brygghuset på Norrtullsgatan 12 från klockan 18 (t-bana Odenplan). Daniel Pascuals organisation Comité de Unidad Campesina (CUC) är en av de äldsta och viktigaste bondeorganisationerna i Guatemala. Just nu pågår en svår konflikt i Polochic-området i Alta Verapaz i Guatemala, en mycket fattig region där flera jordbrukarsamhällen har tvingats bort från sin mark för att ge utrymme åt ett privat storgods. Hittills har flera hundra familjer vräkts från sina hem och minst två människor har dött i oroligheterna där polis och privata säkerhetsvakter står mot den fattiga lokalbefolkningen. CUC arbetar aktivt i Polochic och andra områden för att organisera människor till stöd för sina rättigheter och för att dokumentera de övergrepp som begås mot bönder och ursprungsfolk.  

Kristna Fredsrörelsen har periodvis medföljt CUC genom det internationella medföljningsprojektet Acoguate i Guatemala eftersom organisationens arbete gjort dem sårbara för hot, trakasserier och till och med riktade mord. CUC var viktiga för böndernas organisering och överlevnad under det långa inbördeskriget och är än idag en av de starkaste rösterna för jordreform och bönders och ursprungsfolks rättigheter i Guatemala. Frågan om jordreform är fortfarande högaktuell i Guatemala eftersom hundratals guatemalaner dör varje år av svält och sjukdomar kopplade till undernäring.

Ikväll kommer Daniel Pascual att prata på Brygghuset på Norrtullsgatan 12 i Stockholm och på torsdag 20 oktober finns han på Göteborgs Universitet, Campus Linné, klockan 18-20.

Läs mer om CUC här:

En död och flera skadade vid avhysningar i Guatemala

Ytterligare en mördad i Polochic

Kristna Freds observatörer viktiga när klimatet hårdnar i Guatemala

Aron Lindblom.

PS. Kom ihåg att du enkelt kan stödja Kristna Fredsrörelsens arbete med 30 kronor genom att sms:a Fred30 till nummer 72 930.

En hemsk rapport om mord och en resa som inger hopp

Jon Bergeå, anställd på Kristna Fredsrörelsen sedan i april, har de senaste två veckorna besökt tre latinamerikanska huvudstäder för möten och överläggningar med våra systerorganisationer. Här skriver han en reseberättelse om en hemsk rapport, en känsla av hopp och om den livsviktiga rörelse Kristna Freds är en del av.

Bakgrunden till min resa finns beskriven i en hemsk rapport om mord som FN släppte i torsdags. I rapporten kan man läsa att mer än 450 000 personer mördades runt om i världen förra året. Ingenstans i världen är risken att bli mördad så stor som i Latinamerika.  På FN:s hemsida kan man läsa.

”The Study shows that young men, particularly in Central and South America, the Caribbean, and southern and central Africa, are at most risk from intentional homicide but that women are at highest risk from murder due to domestic violence. There is evidence of rising homicide rates in Central America and the Caribbean, which are “near crisis point”, according to the Study.

Firearms are behind rising murder rates in those two regions, where almost three quarters of all homicides are committed with guns, compared to 21 per cent in Europe. Men face a much higher risk of violent death (11.9 per 100,000) than women (2.6 per 100,000), although there are variations between countries and regions. In countries with high murder rates, especially involving firearms, such as in Central America, 1 in 50 males aged 20 will be killed before they reach the age of  31 –  several hundred times higher than in some parts of Asia.

Den hemska verkligheten bakom FN: rapport om mord är inte allmänt känd. Många föreställer sig nog att det värsta och mest dödliga våldet orsakas av konventionella vapen som stridsvagnar, krigsflygplan, bomber och kanoner i krig mellan väpnade grupper.  Verkligheten är en annan. I de flesta latinamerikanska stater dödas idag fler personer av väpnat våld än under de väpnade konflikter som plågade kontinenten under 1900-talet.

Lima

Resan började denna gång i Lima – en mångmiljonstad vid Stilla havets strand vars koloniala byggnader, modernistiska skyskrapor och vidsträckta fält av plåt och betongskjul ständigt tycks insvepta i en grå fuktig dimma. I Lima skiner nästan aldrig solen men maten gör ändå tillvaron ljus. En unik fusion av asiatisk fisk och skaldjur, spanska tapas, majs bönor och hundratals olika potatissorter som sedan inkarikets dagar tillretts med massor av kreativitet gör varje besök i staden till en njutning. Men det var inte därför vi åkte dit, den här gången.

Tillsammans med det globala nätverket IANSA och FN-organet UN-Lirec samlade Kristna Freds 17 kvinnor från 10 länder i Sydamerika för en veckas intensivutbildning och diskussion om den verklighet som beskrivs i FN-rapporten, och vad man kan göra åt den. Helena Koumi från Kristna Freds var med och höll i utbildningen och jag fick som enda man vara med och ordna med logistik (och ta bilder).

Då och då fick jag också vara med och lära mig saker. Vapen är oerhört intimt sammankopplat med gender. En förkrossande majoritet av de som mördas och mördar är män. Men kvinnor drabbas oproportionerligt hårt om man tar hänsyn till hur många som begår brotten. Kvinnorna är också de som oftast mördas i hemmen och risken att de utsätts för sexuella övergrepp ökar signifikativt om någon i familjen äger ett vapen.  Den sorgliga kopplingen mellan machokultur och vapen har i  Brasilien vänts till  kreativa kampanjidéer. Fotboll och sexanspelningar har visat sig oöverträffat framgångsrika som verktyg  för att få män att lämna in sina vapen till avrustning.

Quito

När kursen var slut åkte jag vidare till Quito i Ecuador. Dit har nämligen den latinamerikanska koalitionen CLAVE:s sekretariat nyligen flyttat. CLAVE samlar organisationer från hela Latinamerika i arbetet med att förebygga väpnat våld. Kristna Freds fanns med redan när koalitionen bildades och är fortfarande, tyvärr, den viktigaste finansiären av CLAVE:s arbete (CLAVE:s viktiga arbete förtjänar mer stöd från fler finansiärer). Tack vare CLAVE:s expertis och lobbyarbete har lagarna för vapenkontroll förbättrats avsevärt i flera av de Latinamerikanska länderna. En modellag har tagits fram som det (rådgivande) Latinamerikanska parlamentet antagit och den har sedan varit en viktig utgångspunkt för reformer av flera vapenlagar i Latinamerika de senaste åren.

CLAVE samordnas nu av Servicios Paz y Justicia (SERPAJ)  i Ecuador. SERPAJ  är en av Kristna Fredsrörelsens närmaste allierade systerorganisationer sedan en lång tid tillbaka. Organisationen startades av kristna från olika kyrkor och samfund  för att bekämpa diktaturernas förtryck och de sociala orättvisor som präglade Latinamerika under slutet av 1960 och början av 1970-talet, men också för att vara ett alternativ till den väpnade revolution som även flera radikala kristna  förespråkade under denna tid.  SERPAJ:s grundare Adolfo Pérez Esquivel  fick 1980 Nobels fredspris för sitt arbete. En signerad kopia av det norska diplomet hängde på väggen i SERPAJ Ecuadors kontor.

Jag hade turen att komma till Quito en Söndag och fick därmed möjlighet att följa med SERPAJ:s fotbollsgalna president till nationalarenan på fotbollsderby mellan huvudstadens två stoltheter. Liksom på alltför många ställen runt om i världen förknippas fotbollslagens hejaklackar med våld i Ecuador, något som SERPAJ i samarbete med fotbollslagen försöker motverka genom en spännande kampanj med ett konstigt namn.

Bogotá

Från Quito flög jag vidare till Bogotá i Colombia, det enda land i Latinamerika med en internationellt erkänd pågående väpnad konflikt. Här arbetar flera av mina modiga kollegor mitt i konflikten med att skydda människorättsförsvarare och organisationer som hotas av någon av landets många olika väpnade grupper. Kristna Fredsrörelsen  arbete i Colombia är ett konkret exempel som starkt vittnar om att man med små resurser och utan vapen och våld kan göra mycket för människors säkerhet, mitt i en av världens våldsammaste samhällen.  Läs mer om Kristna Freds fredsobeservatörers  spännande arbete i Colombia  här.

I Bogotá besökta jag också en annan av Kristna Freds fantastiska systerorganisationer.  Justapaz är en organisation kopplad till den anabaptistiska menonitkyrkan i Colombia och därmed bärare av en lång pacifistisk tradition. Justapaz arbetar liksom Kristna Freds med fred, utveckling och och rättvisefrågor utifrån evangeliets budskap om ickevåld och Guds rike.  Just nu stöder Kristna Fredsrörelsen framför allt organisationens arbete med samvetsvägrare och stöd till kyrkor som försöker hindra att deras medlemmar, barn och ungdomar tvångsrekryteras till någon av Colombias många olika väpnade styrkor. Arbetet har gett resultat. Förra året beslutade högsta domstolen i Colombia att rätten till samvetsvägran är en grundläggande rättighet och just nu arbetar parlamentet för att ta fram lagförslag som reglerar denna rättighet.

Här i Colombia liksom i de flesta andra delar av Latinamerika är det väpnade våldet idag samhällets värsta gissel, den viktigaste politiska frågan och det största hindret för demokrati och utveckling. Om och om  igen har jag under min resa slagits av hur absurt det är att tro att mer vapen ökar säkerheten. De flesta experter håller nog idag med om att säkerhetspolitik inte längre främst handlar om hur vi ska skydda oss mot utländska invasionsarméer. När fokus, även från militärt håll, idag allt mer flyttas från nationers till människors  säkerhet, från försvar av gränser till försvar av värderingar, mänskliga rättigheter och demokrati  – då borde man skrika efter Kristna Fredsrörelsens erfarenheter och kunskaper.

Även om bakgrunden till min resa är en hemsk verklighet om mord och våld, så är det något annat jag tar med mig hem: ett fantastiskt mod, ett engagemang och ett okuvligt hopp om förändring. Kristna Freds är inte ensamma, men våra syskon i Latinamerika behöver oss och jag känner starkt att också vi behöver dem – deras kunskaper om ickevåld och deras erfarenheter av att omsätta evangeliet till handling – mitt i en mördande svår verklighet.

Jag hör nyheterna från Stockholm på radio i en taxi i Bogotá, några ord insprängda mellan rapporter om knarkhandel  och politisk korruption. En enkel värme sprider sig i min mage. Jag tänker att även efter mörka dagar ska vi tillsammans hissa Tranströmers haydnflagga  – som betyder: “Vi ger oss inte, men vill fred.”

Samtal om Guatemala 11 oktober
Gruvan Marlin i Guatemala. Foto: Global Reporting.

Gruvan Marlin i Guatemala. Foto: Global Reporting.

Tisdagen den 11 oktober berättar David Isaksson, Global Reporting, och Aron Lindblom, Kristna Fredsrörelsen, om vilka katastrofala konsekvenser Goldcorps guldbrytning i Guatemala har för miljö och människor. Flera studier visar på förhöjda halter av tungmetaller i gruvornas närhet och människor som motsatt sig gruvbrytningen har utsatts för misshandel och mordförsök. Samtidigt har Sveriges allmänna pensionsfonder (AP-fonderna) investerat närmare 300 miljoner kronor i bolaget.

David Isaksson har besökt Marlinguldgruvan i nordvästra Guatemala och intervjuat människor kring gruvan. Han har även intervjuat Alvaro Ramizzini, biskop i San Marcos, under hans vistelse i Sverige nyligen. Biskopen är en uttalad kritiker av företaget Goldcorp.

Aron Lindblom har under tre år arbetat för Kristna Fredsrörelsen i Guatemala. Fokus för arbetet har varit att skydda människorättsförsvarare, bland annat medlemmar av organisationer som protesterat mot Goldcorps gruvbrytning i Guatemala.

Tid: 11 oktober kl. 18:30

Plats: Internationella biblioteket, Odengatan 59, 3 tr, Stockholm

Arrangörer: Kristna Fredsrörelsen och Föreningen Biblioteksstöd till Centralamerika

Fika kommer att finnas till försäljning!

Skriv på i solidaritet med bönder och ursprungsfolk i Colombia!

 

Stöd Colombias civilsamhälle!

Stöd Colombias civilsamhälle!

Kristna Fredsrörelsen stödjer den colombianska kongressen för jord, territorium och suveränitet, ett initiativ från delar av Colombias civilsamhälle. Vi uppmanar alla våra medlemmar och sympatisörer att visa solidaritet med de colombianska organisationerna och de som kämpar för rätten till jord i Colombia genom att skicka ett brev till den colombianske presidenten, vicepresidenten och jordbruks-/utvecklingsministern. Följ länken för att läsa mer och skicka iväg brevet:

http://www.krf.se/skriv-pa-uppropet-jorden-vi-alskar-jorden-dar-vi-vandrar

I brevet till de colombianska myndigheterna skickar du följande uppmaning:

 Detta är en uppmaning till den colombianska staten att:

– garantera säkerheten för att bonde-, ursprungs- och afrocolombianska ledare och samhällen ska kunna utöva sin legitima rätt att återvända till, och stanna kvar i, sina territorier utan att detta innebär en risk för deras liv.

– utveckla en jordbrukspolitik utifrån bonde-, ursprungs- och afrocolombiansk verklighet och perspektiv.

Klicka här: http://www.krf.se/skriv-pa-uppropet-jorden-vi-alskar-jorden-dar-vi-vandrar