Här kommer några foton som visar hur fredsobservatörerna har det i Guatemala. I artikeln under bildspelet kan ni läsa mer om Kristna Fredsrörelsens arbete med att skydda människorättsförsvarare i Guatemala (klicka här för att komma direkt till artikeln):
[slideshow]
Året börjar närma sig sitt slut… men bara nästan. För oss fredsobservatörer fortsätter uppdragen att rulla in. För de människorättsförsvarare som vi medföljer likaså. Och människorättsförsvararna i Guatemala har mer jobb än på länge nu när den politiska blåslampan eldar på. Det är bråttom nu.
Som vi tidigare berättat om på Fredsobservatörernas blogg så vann det högerpopulistiska Partido Patriota (PP) valet i Guatemala den 6 november. Många människorättsförsvarare och överlevande efter folkmordet som organiserar sig för historisk rättvisa känner nu oro över att Guatemala kanske kommer att tvingas genomleva en återgång till 80-talets repression av ursprungsfolk, sociala rörelser och fackligt engagerade. Flera organisationer har kommit långt i att driva juridiska processer mot de som bröt mot de mänskliga rättigheterna under inbördeskriget, men mycket återstår att göra och många förövare är fortfarande fria. En stor farhåga som människorättsförsvarare har är att de statliga instanser som varit drivande i människorättsfrågor kommer att läggas ner vid regeringsskiftet. Det är bråttom att kämpa på för rättvisa innan högerpopulistiska Partido Patriota och deras ledare General Otto Perez Molina tar över makten i Guatemala.
Vårt team av internationella fredsobservatörer här i Guatemala följer organisationer och jurister i fall som bland annat handlar om påtvingade försvinnanden och folkmordet mot ursprungsfolken under 70- och 80-talen. Här nedan följer en liten introduktion till några av de fall som vi arbetar med.
Kajsa Stenberg och Elina Peronius är fredsobservatörer i Guatemala. Foto: Kevin Hayes.
Folkmordsfallen
Till exempel är det ständig aktivitet hos en av våra medföljda organisationer människorättscentret CALDH. Bland annat driver de sedan år 2000 tillsammans med vittnesorganisationen AJR en rättsprocess mot de högsta militära ledarna från diktaturtiden på 70- och 80-talen. Det senaste på folkmordsfronten är att nu fyra före detta militärer nu sitter häktade för folkmord på . De är i olika stadier av rättsprocessen och trots att domaren har tusentals bevis försöker de anklagade skjuta upp rättegångarna. Militärerna Lopez Fuentes (medlem i regeringen 1982-83) och Mejía Victores (försvarsminister 1982-83 och diktator 1983-86) anses av sina advokater vara för sjuka och gamla för att kunna genomgå rättegång. Rodriguez Sanchez (arbetede för säkerhetstjänsten 1982-83) försökte förklara sig för sjuk men det avslogs av domaren. Den fjärde häktade heter Mendoza García och är fortfarande på fri fot. Vad gäller den före detta diktatorn Rios Montt så sitter han tryggt kvar på sin plats i kongressen med skydd av amnestilagar. I väntan på att juridiken gör sitt håller vi fredsobservatörer oss uppdaterade så gott det går, medföljer de rättegångsförhandlingar som blir av (flera har skjutits upp) och deltar vid viktiga möten som CALDH ordnar.
Massakrer
Fyra före detta elitsoldater sitter nu bakom lås och bom för att ha deltagit i en massaker i samhället Los Dos Erres där 252 människor brutalt mördades i december 1982. En femte anklagad sitter nu häktad och genomgår en rättegång. Den drivande organisationen bakom detta fall är FAMDEGUA som till stor del består av personer som förlorat någon familjemedlem under kriget. Organisationen jobbar utgrävningar, juridiska processer och stöd till andra människorättsorganisationer. Kristna Fredsrörelsens fredsobservatörer besöker FAMDEGUAs kontor som ett skydd efter att organisationen mottagit hot ordföranden kidnappades år 2008. Enligt FAMDEGUA är hoten inte längre lika fysiska som tidigare sedan de började få internationell medföljning.
Påtvingade försvinnanden
Mellan 1965 och 1993 skedde 45 000 illegala gripanden av guatemalaner som sedan gripandet aldrig har återsetts och vars kroppar aldrig har återfunnits. Några fall av påtvingade försvinnanden har tagits upp i den Interamerikanska domstolen för mänskliga rättigheter som sedan konstaterat att den guatemalanska staten gjort sig skyldig till dessa brott och att staten dessutom är skyldig att nu i efterhand ta reda på vad som hände med dessa människor. Enligt internationell rätt är det en statlig skyldighet att utreda under vilka former det påtvingade försvinnandet genomfördes, var de eventuella kvarlevorna finns och att utföra utgrävningar, identifiera och återlämna kvarlevorna till närstående.
GAM (Grupo de Apoyo Mutuo – ungefär Gruppen för ömsesidigt stöd) är en människorättsorganisation som driver många fall av påtvingade försvinnanden. Ett av dessa är utredningen kring försvinnandet av Fernando Garcías som var aktiv i studentrörelsen och blev bortförd av polis 1984. År 2010 dömdes två före detta poliser till 40 års fängelse och rättsprocesser pågår fortfarande mot flera inblandade personer ur den dåvarande poliskåren.
I samhället El Jute greps olagligt åtta personer av polis 1981 och återfanns aldrig. Familjemedlemmar och vittnen började organisera sig som en kommitté för att kräva rättvisa. Men samma personer som stödde dessa olagliga bortföranden bor idag grannar med de organiserade familjerna. Efter att vittneskommittén anmält de påtvingade försvinnandena mottog de upprepade dödshot. 2009 dömdes fyra personer till 53 års fängelse vardera för påtvingade försvinnanden av de åtta personerna i El Jute. Hoten har minskat i byn men Kristna Fredsrörelsens fredsobservatörer besöker fortfarande regelbundet El Jute.
Fredsobservatörerna måste ibland gå långa sträckor i svår terräng när de är ute på sina uppdrag. Bilden föreställer Elina Peronius i Guatemala.
Ursprungsfolkens rätt till sina naturresurser
Förutom dessa fall så medföljer vi även organisationer och rörelser som arbetar för rätten till jord för ursprungsfolken. Sedan Guatemala koloniserades har jord och naturresurser exploaterats av stora företag och privata intressen. Då ursprungsfolk organiserat sig för att försöka säkra rätten till marken, bergen, floderna och skogarna där de levt i generationer har regeringen allt som oftast mött dem med repression, våld och massakrer. Denna repression sker fortfarande i Guatemala och bryter mot både inhemska och internationella lagar. Vi internationella fredsobservatörer är med och observerar de folkliga rådslag som sker runtom i Guatemala där vuxna och barn röstar emot stora megaprojekt som förstör och utarmar naturresurserna.
Mycket kortfattat är detta lite av vad vi fredsobservatörer arbetar med i Guatemala. Hör gärna av er med frågor till oss om ni undrar något! Ni kan ställa era frågor som kommentarer till detta blogginlägg.
Kajsa Stenberg, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Guatemala 2011-2012.
[slideshow]
Brahim Dahane, människorättsförsvarare från det ockuperade Västsahara, är just nu i Sverige för att berätta om läget i Västsahara för makthavare och vanligt folk. På torsdag 17 november har du chansen att höra Brahim Dahane berätta med egna ord om hur det var att sitta i marockanskt fängelse då han kommer att tala på Fredens Hus i Uppsala. Brahim Dahane har suttit fängslad tre gånger på grund av sitt arbete för mänskliga rättigheter och ett fritt Västsahara. Nu senast fängslades han av Marocko från oktober 2009 till april 2011 för att han besökte de västsahariska flyktinglägren i Algeriet. Brahim Dahane är idag ordförande för Västsaharas förening för offer för grova övergrepp mot de mänskliga rättigheterna (ASVDH) som är en stark röst för fred, frihet och rättvisa. När han besökte Kristna Fredsrörelsen tidigare i veckan sa han:
– Jag hade velat komma 2009, men jag är här nu med samma inställning och glöd som då. De kunde sätta mig i fängelse men de kunde inte tysta mig.
Den 14 november fick Kristna Fredsrörelsen följa med när Brahim Dahane träffade Sveriges kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth. Han tackade då för Sveriges stöd till hotade människorättsförsvarare i Västsahara men skickade också en uppmaning till regeringen och EU om att de måste erkänna Västsahara som en egen fri och självständig stat. Samma dag närvarade Brahim Dahane också vid utdelningen av Per Anger-priset, som delas ut av den svenska regeringen till personer som verkat för de mänskliga rättigheterna. Brahim Dahane fick priset år 2009 men kunde inte ta emot det eftersom han då satt i marockanskt fängelse. Motiveringen till priset var då:
”För att i konflikten mellan Marocko och Polisario rörande Västsahara uthålligt med fredliga medel och personligt mod riskerat sitt liv i kampen för mänskliga rättigheter.”
I år gick priset till den iranska människorättsförsvararen Narges Mohammadi som tidigare suttit fängslad och just nu är villkorligt frigiven anklagad för ”propaganda mot staten”. Eftersom Narges Mohammadi förbjudits att lämna Iran kom istället hennes vän Shirin Ebadi, som fick Nobels fredspris 2003, för att ta emot priset å Narges Mohammadis vägnar. Brahim Dahane och Shirin Ebadi fick möjlighet till ett kort möte i samband med att de båda träffade Sveriges kulturminister. Shirin Ebadi sa då till Brahim Dahane att hon ”alltid stött det västsahariska folkets kamp för frihet”.
Lyssna på Brahim Dahane berätta om sitt liv och läget i Västsahara på Fredens Hus i Uppsala från klockan 18 torsdagen den 17 november 2011.
Läs en debattartikel av Brahim Dahane i Svenska Dagbladet.
Titta på ett videoklipp från Brahim Dahanes besök hos Kristna Fredsrörelsen tidigare i veckan.
I bildspelet här ovan kan du se Brahim Dahane tillsammans med bland andra nobelpristagerskan Shirin Ebadi, Sveriges kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth, socialantropologen och ickevåldsprofilen Brian Palmer och Kristna Fredsrörelsens generalsekreterare Sofia Walan. Brahim Dahane är på besök i Sverige tack vare ett samarbete mellan Olof Palme Internationella Center, Emmaus och Kristna Fredsrörelsen. Läs mer om Marockos ockupation av Västsahara här.
Brahim Dahane, människorättsförsvarare från Västsahara. Foto: Aron Lindblom.
Kristna Fredsrörelsen i medierna:
”En historisk chans för världens ledare att rädda liv”, Kristna Fredsrörelsens generalsekreterare Sofia Walan skriver i Kyrkans Tidning.
”Försvaga inte kampen mot klustervapen”, debattartikel av Kristna Fredsrörelsen och andra organisationer i Svenska Dagbladet.
”EU:s politik skadar fattiga länder”, debattartikel i Sydsvenskan.
Aron Lindblom, Kristna Fredsrörelsen.
Patriotiska partiet, Guatemala.
Otto Perez Molina, kandidat för Patriotiska partiet (Partido Patriota), har vunnit presidentvalet i Guatemala dit Kristna Fredsrörelsen har skickat fredsobservatörer i tio år och där jag själv levde och arbetade i tre år. Vinsten kom i valets andra omgång där Perez Molina stod mot Manuel Baldizon, rik affärsman och högljudd förespråkare för dödsstraffet. Den viktigaste valfrågan för alla kandidater har varit frågan om säkerhet och brottsbekämpning. För några dagar sedan var den guatemalanska sociologen Virgilio Alvarez Aragon på besök på Stockholms Universitet. Han beskrev Guatemala som ett land där politiken och media fokuserar på ”kosmetika”:
– Mina studenter brukar bli upprörda när jag beskriver våldet och brottsligheten i Guatemala som kosmetiska problem, och jag håller med om att våldsnivåerna är oroväckande, men faktum är att medias rapportering om knarkhandeln och brottsligheten döljer strukturella problem som egentligen är mycket allvarligare. Som exempelvis det faktum att hälften av alla barn i Guatemala är kroniskt undernärda.
Höga våldsnivåer finns i hela Latinamerika men i Guatemala får våldet oproportionerligt mycket uppmärksamhet och utnyttjas för att ta få bort uppmärksamheten från andra allvarliga problem. Alvarez Aragon berättade också att Guatemala har Latinamerikas snabbast växande befolkning och samtidigt kontinentens lägsta ekonomiska tillväxt och lägsta skattenivåer. Det är ett land som, till skillnad från grannarna El Salvador och Nicaragua, är helt och hållet dominerat av högern. ”I Guatemala finns ingen egentlig politisk debatt eller opposition”, beskrev Alvarez Aragon, utan politiken kontrolleras av krafter som i andra länder skulle ses som långt ute på högerkanten. Det parti som Otto Perez Molina representerar gick till val på ”den hårda handens politik” och lyfte gärna fram att Guatemala behövde ex-generalen Perez Molinas hårda näve för att komma på fötter igen. Perez Molina var general i den guatemalanska armén under inbördeskrigets allra blodigaste tid i början av åttiotalet. Han ansvarade för militärförläggningen i Nebaj, ett av de områden där den FN-sponsrade sanningskommissionen CEH menar att armén begick systematiska övergrepp mot civilbefolkningen, och han var senare chef för den militära underrättelsetjänsten G2. Tidigare i år presenterades en anmälan mot Perez Molina av hustrun till Efrain Bamaca, en gerillasoldat som enligt tidigare hemligstämplat material hölls fängslad i hemlighet och torterades av underrättelsetjänsten i minst två år innan han avrättades. Inbördeskriget är fortfarande ett öppet sår i det guatemalanska samhället och de grupper som utsattes för statens terror har svårt att lyfta fram sin version av historien eller få gehör för sina krav. Inbördeskrigets generaler, som exempelvis Efrain Rios Montt eller Otto Perez Molina, löper mycket liten risk att ifrågasättas för vad de gjorde mot civilbefolkningen under kriget. Våld och ”hårda tag” ses inte nödvändigtvis som något ont eller beklagligt. Istället kan en politiker som Alfonso Portillo (president 2000-2004) stolt skryta med att han i sin ungdom dödade två män i självförsvar och bli beundrad för det. I en intervju för några månader sedan blev Perez Molina ombedd att kommentera vad han associerade till när han fick höra de ökända guatemalanska elitsoldaterna kaibiles ledord som slutar med orden ”om jag backar, döda mig”? Han svarade: ”Kaibil. Kaibil tills jag dör.”
Perez Molina kommer att tillträda som president i januari 2012 och fokus för Kristna Fredsrörelsen liksom våra vänner inom det guatemalanska civilsamhället måste nu bli att titta framåt. Vi vet vilken politik som Perez Molina har företrätt genom historien, men vad kommer han att göra nu? Och, om det visar sig att misstankarna om tortyr och folkmord har grund i verkligheten, hur hanterar vi att Guatemala återigen har en krigsförbrytare som högsta ledare?
Avslutningsvis tänkte jag citera några kommentarer som förekommit bland unga guatemalaner på Facebook såhär dagen efter Perez Molinas valseger. Jag känner en del politiskt aktiva guatemalaner men uttalandena nedan kommer från personer som inte i första hand skulle beskriva sig själva som politiskt engagerade. Jag tyckte att deras ord var mer intressanta än de valbudskap som självklart också förekommit på Facebook:
”Finklädd för den stora dagen” hade en ung kvinna skrivit under ett foto av sig själv iklädd clownnäsa efter att han hon röstat i presidentvalet.
En ung man skrev timmarna efter valet: ”Människorna promenerar som om en stor tyngd lyfts från deras axlar. De kommande fyra åren kommer vi ha någon ny att skylla på. Och så kommer det fortsätta i all evighet tills vi slutar tänka: Färdigt, nu har jag röstat, nu kommer allting ordna sig.”
En annan man skrev: ”Varje röst som lagts för Patriotiska partiet måste kännas som en knytnäve i hjärtat hos släktingarna till de tusentals människor som försvann under inbördeskriget. Guatemala mördar dig.”
En tredje ung man skrev: ”Exilen väntar. Jag sörjer för Guatemala.”
En ung kvinna skrev: ”Nu har vi en kvinna som vicepresident i vårt vackra Guatemala! Hoppas att Gud vägleder dem, upplyser dem och ger dem styrkan att uppfylla löftet om att lyfta Guatemala. Guatemala har så mycket dåligt att det första som måste göras är en rejäl utrensning för att sen börja ordna och förändra. Låt oss känna hopp!”
En annan kvinna skrev: ”Vi har gjort oss av med en idiot och nu sitter vi här med en ny.”
Till sist var det också många som spred ett foto, oklart varifrån det kommer, på en check med Patriotiska partiets symbol och utformat med partiets färger. Checken är numrerad och på framsidan står:
“Patriotiska partiet ger dig en spade, en dunk för besprutning av ogräs och fem påsar gödningsmedel. Rösta den 6 november. Dessa produkter kommer att delas ut under den första månaden av Otto Perez Molinas regering.”
Flygblad från Patriotiska partiet, valet 2011. Ni som själva förstår spanska kan se att min översättning är ungefärlig. Det bör också läggas till att jag inte har några bevis för att detta flygblad verkligen tagits fram av Patriotiska partiet och inte av deras politiska motståndare. Hälsningar Aron Lindblom.
Besök gärna Fredsobservatörernas blogg för att läsa mer om Guatemala! Några tidigare bloggtexter om valet finns bland annat här och här.
Aron Lindblom, Kristna Fredsrörelsen.
