Inlägg från: juni 2012

Det senaste exemplet på hur ickevåld förändrar det som verkar omöjligt är den arabiska våren. För en ickevåldsorganisation som Kristna Fredsrörelsen blir det alltså både rimligt och roligt att samla andra ickevåldsorganisationer, och samarbetspartners, i Egypten för att utbyta erfarenheter och kunskaper och inspireras av varandra. Kristina Patring kom nyss hem från det utbytet med många tankar.

Kristina (längst till vänster) tillsammans med några av deltagarna på utbytet.

Om du föreställer dig det perfekta samhäller, hur skulle det se ut? Ännu viktigare, vad skulle behöva förändras för att det skulle bli verklighet och vad skulle DU behöva göra redan nu för att den verkligheten ska bli sann? Vilka förändringar skulle behöva ske i din familj, på din arbetsplats, i de föreningar där du är engagerad?

Dessa utmanande frågor ställde deltagare från Sverige, Egypten, Sudan och Sydsudan till varandra och sig själva under en konferens som KrF ordnade tillsammans med IYDA (Intercultural Youth Dialogue Assocition) i Kairo mellan den 13-17 juni. Tillsammans tittade deltagarna på metoder för ickevåldsligt motstånd och förändring i de olika sammanhang de kom ifrån. Konferensen gav på så vis en möjlighet till ömsesidigt lärande, men också visionerande. Att det krävs mod för att göra motstånd det har vi lärt oss från de ickevåldsrevolutioner som skett runt om i världen. Samtidigt finns en ännu större utmaning för aktörer som genom ickevåld vill förändra samhällen, nämligen den att föreverkliga visionen om vad som händer sedan, efter revolution eller krigets slut. Vad händer när den förtryckande regimen fallit, när diktatorn störtats? Vilka steg behöver tas för att skapa en enad vision om det samhälle som önskas, för att demokratiseringen ska ta fart och bli verklighet? Vilka steg behöver tas för att förändringen ska bli hållbar och hur konkretiserar vi dessa steg? Hur skapar vi redan nu den värdebaserade mylla för demokratisering som behövs för att demokratin ska kunna slå rot och växa i sammanhang som i dagsläget präglas av förtryck och ickedemokrati?

Nyhetsflödet från b.la. Egypten under den sista tiden visar på relevansen av att ställa dessa frågor och hitta deras konkreta svar. Många analytiker likväl som aktörer på plats menar att en av anledningarna till att militären fortfarande har så stor makt i Egypten är att revolutionärerna lyckades avsätta Mubarak, men inte enas om en vision för det samhälle de ville ha istället. Internationell forskning visar också på att ickevåldsliga revolutioner ofta lyckas med avsättandet av förtryckande makthavare men misslyckas med att ta över makten. Ofta har man fokuserat för mycket på motståndet och för lite på att hitta och enas kring alternativen. Att detta är utmanande märktes även bland konferensens deltagare. Att måla upp ideal samhället med stora och fluffiga ord var många gånger lättare än att se vilka konkreta förändringar som måste till även på det personliga planet. Kopplingen mellan ett samhälle där ingen lever under fattigdomsgränsen och ett samhälle där alla betalar skatt är t.ex. inte helt given om det finns problem med korruption hos offentliga myndigheter. För att nå fram till ett välfärdssamhälle i en sådan kontext krävs uppfinningsrikedom, inte bara i hur man undviker korruption utan också i hur man själv kan bidra till aktiv fattigdomsbekämpning. I länder där polisen är känd för att använda övervåld och vara korrumperad krävs det mod för att påbörja en konstruktiv kontakt med polisen eftersom man drömmer om ett samhälle där människor inte är rädda för poliser.

För att hitta dessa kreativa lösningar och för att samla detta mod är det ibland viktigt att få tiden att visionera och drömma förutsättningslöst tillsammans med människor från både det egna och andra sammanhang. Lika viktigt är det att få tiden att låta visionerna landa i reflektioner om hur jag, du och alla de andra på olika sätt kan börja göra visionerna till verklighet redan nu. Tillsammans hittar man stödjande nätverk, strukturer och möjlighet att utmana sig själv att ta ett steg till mot drömsamhället. För oss från Sverige kan det verka främmande att det som vi tar för givet, välfärd och poliser man kan lita på, är en dröm för andra. Verkligen är dock att detta i mångt och mycket är fallet för de deltagare från Sudan, Sydsudan och Egypten som samlades under konferensen. Genom att erbjuda dessa ickevåldsaktivister tid, plats och utrymme för drömmar, reflektion, utbyte och nätverkande bidrar KrF på ett litet men ändå viktigt sätt till att deras dröm kan bli verklighet. Det Ghandi kallade för det konstruktiva programmet och som innebär att våld och förtryck redan nu besvaras med skapandet av det ideala samhället är nämligen en lika viktig del av ickevåld som motståndet mot förtryck är.

Kristina Patring

ledamot i Kristna Fredsrörelsens styrelse, ickevåldstränare och med i styrgruppen för Salaams Vänner