Inlägg från: september 2012

Efter två veckors förhandlingar lyckades FN:s medlemsstater under fredagseftermiddagen enas om att förnya sitt åtagande att förhindra, bekämpa och avskaffa den olovliga handeln med små och lätta vapen. Att konferensen lyckades komma fram till det dokument som antogs välkomnas av Kristna Fredsrörelsen och våra partners i det internationella nätverket IANSA.

Konferensens viktigaste resultat är att den ger ny energi åt FN:s arbete med små och lätta vapen. Världens länder var eniga om att det behövs förnyad politisk vilja och mer  ekonomiska resurser för att genomföra FN:s handlingsplan. En plan med möten och konferenser för de kommande 6 åren beslutades också om. Bland de positiva skrivningarna från konferensen finns bland annat ett erkännande av behovet av att uppdatera arbetet med märkning, registrering och spårning av små och lätta vapen med hänsyn till den teknologisk utveckling som sker inom vapentillverkningen. KrF välkomnar också att funktionshindrade nämns som grupp i relation till de negativa konsekvenserna av den okontrollerade handeln med små och lätta vapen.

En stor majoritet av alla världens länder ville gå mycket längre i att förbättra och fylla igen hål i handlingsplanen, men eftersom konsensus är en viktig princip i FN får de få länder som är minst intresserade av framsteg en oproportionerligt stor makt. Några uppenbara brister i FN:s handlingsplan kunde därför tyvärr inte rättas till vilket var synd:

Bristen på mekanismer för att utvärdera och verifiera hur handlingsplanen uppfylls är en av FN-processens största svagheter. Vi hade hoppats att utvärderingskonferensen handlat mer om just utvärdering. Nu blev det inte så, men som tur är har andra viktiga initiativ tagits på detta område, både av FN och av oberoende forskningsinstitut.

Eftersom en överväldigande majoritet av alla små och lätta vapen finns i civila händer är det olyckligt att handlingsplanen inte innehåller riktlinjer och överenskommelser om regleringen av dessa vapen. Redan från början visste alla att USA inte skulle tillåta detta, så frågan lyftes bara en gång av Iran, antagligen mest för att provocera.

En annan uppenbar brist är att ammunition inte inkluderats. Skjutvapen utan sina kulor är inte farligare än käppar – så det är uppenbart ologiskt att inte ammunition ingår som en del av handlingsplanen. Tyvärr togs skrivningar om detta bort under förhandlingarnas gång.

Kristna Fredsrörelsen och våra partners hade också gärna sett mycket starkare skrivningar om  genus och tydliga referenser till resolution 1325,  om kopplingen mellan små och lätta vapen, väpnat våld och utveckling, om erkännande och stöd till det väpnade våldets offer, om behovet av tydligare mekanismer för att bedöma och förhindra vapenspridning, om förbättrad gränskontroller för att förhindra vapensmuggling, förbättrad vapenlagring och så vidare. EU tillhörde de som tillsammans med Nya Zeeland, Mexiko, Norge och flera västafrikanska och karibiska stater starkast drev på för dessa frågor. De mötte dock motstånd från framför allt Iran, Syrien och Kuba. Viktiga stater som Ryssland, Kina och USA låg relativt lågt under konferensen och yttrade sig sällan eller aldrig.

De positiva nyheterna är ändå att arbetet med implementeringen av FN:s handlingsplan pågår runt om i världen och många länder och regioner går mycket längre i sitt arbete med att stoppa dessa vapen än vad konsensus i FN tillåter. Konferensen användes av många för att informera och utbyta erfarenheter från detta arbete, inte minst med civila samhället.  Det är viktigt att mobilisera stöd till detta arbete.

Tyvärr har både de ekonomiska resurserna till arbetet med det väpnade våldet och den politiska viljan att prioritera dessa frågor minskat i många länder under de senaste åren, och det gäller inte minst i Sverige. Det är  oroande eftersom det väpnade våldet fortsätter att öka på många håll i världen, inte minst i Latinamerika och delar av Afrika. Vi hoppas därför att deklarationen från FN-konferensen kan bidra till att dessa trender nu bryts. I deklarationens sista paragraf 18 kan vi läsa följande:

“We renew our pledge to rid the world of the scourge brought upon it by the illicit manufacture, transfer and circulation of small arms and light weapons and their excessive accumulation and uncontrolled spread in many parts of the world. We commit to mobilizing the necessary political will and resources to implement the Programme of Action and the International Tracing Instrument. Taking into account national and regional circumstances, we aim to achieve clear and tangible results over the next six
years that will improve the security, safety and livelihoods of our people…”