krf karta blogg

Super-Jas – Sveriges dyraste arbetsmarknadsåtgärd?

Som en av mycket få organisationer från civilsamhället var Kristna Fredsrörelsen igår på plats vid Folk och Försvars konferens där Sveriges försvarssektor debatterade regeringens förslag om super-Jas. Debatten var het och från olika ingångar är många djupt skeptiska till den stora satsningen på Jas. Det framkom tydligt att förslaget är en dålig kompromiss, som bara den svenska försvarsindustrin vill ha.

Försvarsminister Karin Enström inledde med att Jas 39 Gripen C/D endast är operativt relevant till 2020-2030 och att Sverige därför behöver ett förmågelyft av vårt luftförsvar. Försvarsmakten menar att Sverige behöver inskaffa 60-80 stridsflygplan för att tillgodose Sveriges skyddsbehov, men då detta är oerhört kostsamt är lösningen som regeringen, socialdemokraterna och Försvarsmakten kunnat enas om 40-60 plan, Jas 39 Gripen E. Satsningen beräknas kosta 90 miljarder över en 30-års period. FOI:s överingenjör Peter Nordlund menade att för att styckkostnaden ska bli ekonomisk försvarbar krävs en produktion på 200 plan. Försvarsmakten efterfrågar inte så många plan och Nordlund konstaterade att Sverige har en unik obalans mellan försvarsindustrin och försvarsmakten, där vi har fler anställda i industrin än försvaret. FOI anger själva att det enda sättet som man överhuvudtaget ekonomiskt kan motivera denna fortsatta satsning på Jas är att Sverige redan lagt ner så mycket pengar som man inte kan få tillbaka, dvs vi har redan producerat så många Jas att vi inte behöver producera så många nya Jas-plan för att komma upp i ekonomiskt balanserade styckekostnader. Nordlund anger att rent ekonomiskt vore i och för sig drömmen att den svenska försvarsindustrin skulle producera för USA, men att detta inte är troligt.

Peter Rådberg (MP) var kritisk till att projektet bedömts mer efter svensk industri än efter Sveriges skyddsbehov och sa att Jas-satsningen riskerar att bli historiens dyraste arbetsmarknadsprojekt. Han konstaterade även att om Schweiz  – som ska köpa 22 plan – säger nej i den påannonserade folkomröstningen, så har regeringen lämnat möjligheten att dra tillbaka satsningen.

Kristna Fredsrörelsen är djupt kritiska till att Sverige genom super-Jas bidrar till den nya globala kapprustningen, vilket på sikt kan ge upphov till att Sverige upplevs som ett säkerhetspolitiskt hot. Det är inte genom militär rustning som vi skapar ett säkert närområde, utan med samarbete och stödjande av demokrati och mänskliga rättigheter. Lösningen är inte att i 30 år fortsätta låsa in sig i en satsning på ett stridsflygplan som är en produkt från kalla kriget och som premierar att Sverige fortsätter säljkampanjen för Jas.

Inom kort arrangerar fredsrörelsen i Sverige ett seminarium om Jas, där vi debatterar Jas med de politiska ungdomsförbunden. Mer information kommer om detta event som Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet, Kristna Fredsrörelsen, Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen och Svenska Muslimer för Fred och Rättvisa står bakom. Kanske borde vi bjuda in den schweiziska fredsrörelsen och få igång en debatt inför deras folkomröstning?

Sanna Svensson, programsekreterare Mänsklig säkerhet och nedrustning, Kristna Fredsrörelsen

Tycker du också att det är galet att satsa 90 miljarder på JAS? Gå med i Kristna Fredsrörelsen (anmäl intresse på www.krf.se/medlem) och ge en gåva – ju fler vi är desto mer kan vi förändra. Vill du arbeta i en aktivistgrupp mot vapenexport och sådana här satsningar – kontakta pieter.vangylswyk@krf.se 

Läs mer:
Kristna Freds debattartikel i SvD
Svenska Freds i Studio Ett, SR
IKFF:s blogg
Fokus – Under radarn

Kristna Freds söker fredsobservatörer
Kajsa och Elina, Kristna Freds fredsobservatörer i Guatemala 2011-2012. Foto: Kevin Hayes.

Kajsa och Elina, Kristna Freds fredsobservatörer i Guatemala 2011-2012. Foto: Kevin Hayes.

I många länder riskerar människor sina liv och sin frihet på grund av sitt arbete för mänskliga rättigheter – och dessa människorättsförsvarare spelar en viktig roll för att få stater att respektera medborgarnas rättigheter. På grund av hot, våld och trakasserier är det dock svårt för dem att utföra sitt arbete utan stöd från omvärlden. I Guatemala, Mexiko och Colombia arbetar fredsobservatörer från Kristna Fredsrörelsen med metoden preventiv närvaro i syfte att öka handlingsutrymmet för människorättsförvarare och hotad civilbefolkning, ge moraliskt stöd till dessa grupper samt sprida information om situationen för de mänskliga rättigheterna i länderna både i Sverige och internationellt. Vi arbetar i nära samarbete med lokala och internationella freds- och människorättsorganisationer.

Medföljningen av vittnen i Guatemala har bidragit till att en rättslig process mot de skyldiga för folkmordet kunnas drivas vilket är ett exceptionellt gott resultat (Från extern utvärdering av Programmet för Fredstjänst/Internationell medföljning gjord 2010)

“Kristna Fredsrörelsens stöd har varit otroligt viktigt för oss och det faktum att ni är den enda organisation som konstant har följt processen har varit avgörande för de framsteg som vi har gjort” säger Padre Sterlin från Cocomopoca, som Kristna Fredsrörelsen medföljer i Colombia.

Kristna Fredsrörelsen söker nu fredsobservatörer med start i Januari/februari 2013. Sista ansökningsdatum är söndag 30 september.

Ansökningshandlingar och mer information finns här:

http://www.krf.se/kristna-freds-soker-fredsobservatorer-till-utresa-i-mars-2013

Fredsobservatör Ida Löfström under medföljning i Chocó, Colombia.

Fredsobservatör Ida Löfström under medföljning i Chocó, Colombia.

Kom och träffa Kristna Freds!
Kristna Freds och Svenska Muslimer för Fred & Rättvisa demonstrerade mot vapenexporten. Är det typiskt svenskt att sälja vapen?

Kristna Freds och Svenska Muslimer för Fred & Rättvisa demonstrerar mot vapenexporten. Är det typiskt svenskt att sälja vapen?

I samband med Internationella Fredsdagen 21 september är Kristna Freds med på en rad aktiviteter i Göteborg, Malmö och Stockholm. Vi hoppas att du vill komma förbi och träffa oss!

Fredag 21 september

Stockholm: I Fredens Tecken – samtal och möten på Kulturhuset, fri entré kl14-18. Föranmäl dig gärna här: http://www.facebook.com/events/314980311933314/

Göteborg: Fredsdagen på Världskulturmuséet, träffa följeslagare som arbetat i Palestina och Israel, utbilda dig i ickevåld, med mera, fri entré kl14-18.

Göteborg: Information om Kristna Freds tjänster i Colombia, Guatemala och Mexiko i sal C363 på Humanisten, Göteborgs Universitet, kl 17-19. OBS: Samma information kommer även att finnas på Världskulturmuséet kl14-18!

Söndag 23 september

Malmö: Information om Kristna Freds tjänster i Colombia, Guatemala och Mexiko, kl 15-17 på Kulturcentret Glassfabriken, Kristianstadsgatan: www.glassfabriken.net

Du kan läsa mer om Internationella Fredsdagen och Kristna Fredsrörelsen här:

http://www.krf.se/21-september-var-med-och-fira-fredsdagen

Väl mött!

Välkomna hem Martin & Johan, nu går kampen vidare!
Alberto Patishtán är politisk fånge i Chiapas, Mexiko

Alberto Patishtán är politisk fånge i Chiapas, Mexiko

Kristna Fredsrörelsen sällar sig till alla de människor som i Sverige och världen över välkomnar Martin Schibbye och Johan Persson hem och tillbaka till friheten. Vi är många som på avstånd delat de anhörigas vånda och känt sympati för Johan och Martins viktiga journalistiska gärning. Vi delar också den oro som Martin Schibbye uttryckte strax efter att han landat i Sverige:

– Det är otroligt skönt att vara ute i friheten och otroligt skönt att vara i ett land där man kan prata fritt utan att vara rädd. Våra tankar går nu till dem som är kvar i fängelset.

Den svensk-eritreanska journalisten Dawit Isaak har nu suttit inspärrad och avskuren från omvärlden i eritreanskt fängelse i elva år. De senaste dagarna har vi också hört om Joaquín Pérez Becerra, svensk-colombiansk journalist som sitter fängslad i Colombia och som vissa menar har dömts i en politiskt motiverad rättegång. Frisläppandet av Johan och Martin visar att det går att nå framgång i kampen mot orättvisan, och som Martin Schibbye sa när han landade i Sverige så går våra tankar nu till de personer som fortfarande sitter fängslade.

Kristna Fredsrörelsen har engagerat sig i fallet Widad Darwish, ung kvinna och människorättsförsvarare som vi känner genom vårt utbyte med ickevåldsrörelserna SONAD och ONAD och som satt fängslad under en tid i somras. Widad Darwish har släppts ur fängelset men situationen i Sudan är ändå långt ifrån trygg för henne och andra människorättsförsvarare. I Mexiko besöker våra fredsobservatörer Alberto Patishtán, lärare och aktiv församlingsmedlem i katolska kyrkan, som nu suttit fängslad i tolv år på grund av falska anklagelser och politisk förföljelse. Fredsobservatörerna besöker honom som ett moraliskt stöd och ett skydd mot potentiella övergrepp från fängelsemyndighetens sida.

Också vi här i Sverige kan dra vårt strå till stacken. Internationella upprop till stöd för människor som fängslas eller utsätts för hot och våld på grund av sitt engagemang för mänskliga rättigheter kan vara ett effektivt sätt att säkra deras frihet och säkerhet. Gör en insats du också och registrera din e-postadress hos Kristna Fredsrörelsens aktionsnätverk så kontaktar vi dig nästa gång vi behöver din hjälp:

http://www.krf.se/aktionsnatverket

Läs mer:

Alberto Patishtán

Widad Darwish

Joaquín Pérez Becerra

Dawit Isaak

 

Små framsteg i FN:s arbete med små och lätta vapen

Efter två veckors förhandlingar lyckades FN:s medlemsstater under fredagseftermiddagen enas om att förnya sitt åtagande att förhindra, bekämpa och avskaffa den olovliga handeln med små och lätta vapen. Att konferensen lyckades komma fram till det dokument som antogs välkomnas av Kristna Fredsrörelsen och våra partners i det internationella nätverket IANSA.

Konferensens viktigaste resultat är att den ger ny energi åt FN:s arbete med små och lätta vapen. Världens länder var eniga om att det behövs förnyad politisk vilja och mer  ekonomiska resurser för att genomföra FN:s handlingsplan. En plan med möten och konferenser för de kommande 6 åren beslutades också om. Bland de positiva skrivningarna från konferensen finns bland annat ett erkännande av behovet av att uppdatera arbetet med märkning, registrering och spårning av små och lätta vapen med hänsyn till den teknologisk utveckling som sker inom vapentillverkningen. KrF välkomnar också att funktionshindrade nämns som grupp i relation till de negativa konsekvenserna av den okontrollerade handeln med små och lätta vapen.

En stor majoritet av alla världens länder ville gå mycket längre i att förbättra och fylla igen hål i handlingsplanen, men eftersom konsensus är en viktig princip i FN får de få länder som är minst intresserade av framsteg en oproportionerligt stor makt. Några uppenbara brister i FN:s handlingsplan kunde därför tyvärr inte rättas till vilket var synd:

Bristen på mekanismer för att utvärdera och verifiera hur handlingsplanen uppfylls är en av FN-processens största svagheter. Vi hade hoppats att utvärderingskonferensen handlat mer om just utvärdering. Nu blev det inte så, men som tur är har andra viktiga initiativ tagits på detta område, både av FN och av oberoende forskningsinstitut.

Eftersom en överväldigande majoritet av alla små och lätta vapen finns i civila händer är det olyckligt att handlingsplanen inte innehåller riktlinjer och överenskommelser om regleringen av dessa vapen. Redan från början visste alla att USA inte skulle tillåta detta, så frågan lyftes bara en gång av Iran, antagligen mest för att provocera.

En annan uppenbar brist är att ammunition inte inkluderats. Skjutvapen utan sina kulor är inte farligare än käppar – så det är uppenbart ologiskt att inte ammunition ingår som en del av handlingsplanen. Tyvärr togs skrivningar om detta bort under förhandlingarnas gång.

Kristna Fredsrörelsen och våra partners hade också gärna sett mycket starkare skrivningar om  genus och tydliga referenser till resolution 1325,  om kopplingen mellan små och lätta vapen, väpnat våld och utveckling, om erkännande och stöd till det väpnade våldets offer, om behovet av tydligare mekanismer för att bedöma och förhindra vapenspridning, om förbättrad gränskontroller för att förhindra vapensmuggling, förbättrad vapenlagring och så vidare. EU tillhörde de som tillsammans med Nya Zeeland, Mexiko, Norge och flera västafrikanska och karibiska stater starkast drev på för dessa frågor. De mötte dock motstånd från framför allt Iran, Syrien och Kuba. Viktiga stater som Ryssland, Kina och USA låg relativt lågt under konferensen och yttrade sig sällan eller aldrig.

De positiva nyheterna är ändå att arbetet med implementeringen av FN:s handlingsplan pågår runt om i världen och många länder och regioner går mycket längre i sitt arbete med att stoppa dessa vapen än vad konsensus i FN tillåter. Konferensen användes av många för att informera och utbyta erfarenheter från detta arbete, inte minst med civila samhället.  Det är viktigt att mobilisera stöd till detta arbete.

Tyvärr har både de ekonomiska resurserna till arbetet med det väpnade våldet och den politiska viljan att prioritera dessa frågor minskat i många länder under de senaste åren, och det gäller inte minst i Sverige. Det är  oroande eftersom det väpnade våldet fortsätter att öka på många håll i världen, inte minst i Latinamerika och delar av Afrika. Vi hoppas därför att deklarationen från FN-konferensen kan bidra till att dessa trender nu bryts. I deklarationens sista paragraf 18 kan vi läsa följande:

“We renew our pledge to rid the world of the scourge brought upon it by the illicit manufacture, transfer and circulation of small arms and light weapons and their excessive accumulation and uncontrolled spread in many parts of the world. We commit to mobilizing the necessary political will and resources to implement the Programme of Action and the International Tracing Instrument. Taking into account national and regional circumstances, we aim to achieve clear and tangible results over the next six
years that will improve the security, safety and livelihoods of our people…”