”De sa att regeringen hade skickat dem för att våldta oss”
Starkt inlägg från Kristna Fredsrörelsens fredsobservatörer i Guatemala:
Inlägg från: oktober 2012
Väl gemytlig stämning på ISP:s exportkontrollseminarium
ISP:s årliga exportkontrollseminarium för näringslivet var fullsatt. Tonen var hjärtlig och ISP:s generaldirektör, Andreas Ekman Druse, beklagade sig över hur media hanterat rapporteringen kring Sveriges vapenaffärer med Saudiarabien. Druse menade att Ekots journalister hade tagit lite väl mycket intryck av dramaturgin i Keplers Paganinikontraktet och att det varit en förenklad, ofta snedvriden bild som kommit fram.
Betydande oro verkar finnas över att svenska vapen ska råka hamna i Iran genom försäljning till täckföretag, det vill säga försäljning till ett frontföretag som döljer att utrustning som belagts med exportförbund säljs vidare till Iran som slutanvändare. ISP framhävde hur allvarligt detta skulle vara, såväl för Sverige som för det svenska företaget i fråga. Vapenindustrin uppmuntrades även att ta arbetet med socialt ansvarstagande (csr) på allvar, både för att företag i denna sektor inte ska få nedfläckat rykte och för att undvika politiska krav för att människorätts-kriterium ska läggas in i exporten gällande produkter med dubbla användningsområden. Det är en märklig argumentation, om syftet är att stärka respekten för de mänskliga rättigheterna skulle ett mr-kriterium kunna förtydliga vapenföretagens ansvar och därmed utgöra ett stöd i detta arbete.
När ISP presenterade regeringens direktiv för den parlamentariska kommittén som ska se över exportkontroll av vapenmateriel, framhävde myndigheten att utredningen getts i uppgift att skärpa regelverket, inte förbjuda exporten till s.k. icke-demokratier, läs diktaturer. Istället för att välkomna att det ska bli svårare att exportera vapen till diktaturer valde ISP att lyfta fram vikten av öppna handelsvägar för utvecklingsländer i östra Afrika. Det sänder onekligen tydliga signaler till näringslivet om myndighetens inställning till utredningen.
För oss i Kristna Fredsrörelsen är det tydligt att fredsorganisationerna har en viktig roll att spela i kommitténs arbete och vi stödjer Svenska Freds- och Skiljedomsföreningens nyligen inlämnade namninsamling för att stoppa vapenexporten till diktaturer. Vi välkomnar att kommitténs nyligen utsedde ordförande, Hans Wallmark (M), förordar dialog med civilsamhället och kommer följa kommitténs arbete nära.
Sanna Svensson, programsekreterare Mänsklig säkerhet och nedrustning, Kristna Fredsrörelsen
“Såren från kriget måste rengöras så att historien inte upprepar sig”
Madicken Hagström när hon var med Salaams Vänner i Almedalen 2012
Redan halva tiden har gått och hur ska jag kunna sammanfatta allt i bara ett par rader, av vad jag upplevt och sätt! Vad ska jag berätta för mäniskor? Jag vill börja med att säga att även om Uganda har sina färska sår efter krig och trots den väldigt utbredda fattigdomen finns det hopp och kollektiv gemenskap bland människor. En värme som jag tycker vi tappat i Sverige många gånger. Jag tycker om att de lever nära varandra och ofta många tillsammans. Här upplever jag att det inte är så många som mår dåligt över ensamhet som i den sociala kultur jag växt upp i.
Kriget är inte riktigt över än även om rebellerna och IDP lägren nästan har försvunnit från Uganda så finns det fortfarande förtryck från regeringen och känslor av hämnd kvar. Det är det otäcka med krig som ofta tar så mångas liv, att de även förgiftar människor till att göra hemska saker och när människor tror det väl är över finns det mycket tuffa känslor kvar, hämndbegär efter att mörda din granne som mördade din son. “Hur får vi spiralen att stoppa?” undrar en lärare uppgivet.
Bland annat därför jobbar Peace and development foundation Africa (PDF), organisationen jag praktiserar på, med ickevåld och att hitta vägar för folk att kunna försonas med sig själva och sin granne. Att få civilbefolkningen att börja ta till andra metoder än att använda vapen när orosmolnen hoppar sig. Att rengöra alla infekterade sår för att inte upprepa den blodiga historien.
En önskan är att i allt detta ska regeringen finnas med, stödja och uppmuntra civilsamhället. Men de gör inte det som de ska göra! Det finns mycket frustration, ilska och misstro mot regeringen, jag har haft möjlighet att fråga olika personer i civilsamhället och alla bär på samma känsla. Alla vill de se en ny regering, en verklig demokratisk sådan! Som det är nu liknar det mer en diktatur! Jag har frågat och undrat om de upplever att deras mänskliga rättigheter tas tillvara på, jag fick ofta ett rungande nej!
Det finns ett talesätt i Uganda och det är; “du har the freedom of speech but when you have speaked, your freedom disappear”. Visar du öppet avsky mot regeringen så försvinner dina rättigheter, du blir mutad, hotad, kanske råkar försvinna eller får ett väldigt tufft liv i misär. Du har inte råd att prata!!!
Andra mänskliga rättigheter som regeringen försöker trycka på att de faktiskt upprätthåller är gratis grundskola men när du granskar systemet upptäcker du att barnen har stora problem med att ha råd att gå till skolan! Hur går det ihop med deras version? En elev som får hjälp av en ideell organisation att gå i skolan sa så här; “regeringen försöker tvätta rent sitt namn genom att säga att -vi visst har grundläggande gratis utbildning för skolbarnen- men om du verkligen tar reda på hur det ligger till så upptäcker du att det snarare är tvärtom. Du som elev betalar mer än regeringen för det finns så många kostnader runt omkring som regeringen inte står för. Alltifrån skoluniform, böcker, material och skolmat.”
Något som däremot regeringen inte har några problem att lägga pengar på är militära medel. Just i den staden jag bor i, i Gulu finns en stor militäranläggning. Militären är ofta ute och övningsflyger med sina stridsplan över staden, ett ljud som människor ryser av och ogillar skarpt.
Jag kan bara hoppas att vi kommer se en förändring snart. Att Uganda får en bättre regering som inte är girig, som inte slänger sina motståndare i fängelse eller håller politiker i hemförvar för att de inte ska kunna gå ut på gator och torg och demonstrera tillsammans med de människor som tror på deras politik. Jag önskar att jag kunde göra mer, att jag kunde förvandla mig till en jätte som bara helt resolut kunde plocka bort de vapen som gör illa och tillsätta människor som vill människor och samhällen väl. Jag ska ta med mig historier hem, berätta dessa, delge dem och hoppas att vi i Sverige kan gemensamt gå ihop och försöka på olika kreativa och flexibla sätt att hjälpa världen förändras. Vi har bara en planet, en chans så låt oss göra något tillsammans. Jag själv känner mig otillräcklig och svag emellanåt men med stöd och lite hjälp hoppas jag att jag tillsammans med er andra kan vara en människa att räkna med, en människa som hjälper mina medmänniskor. Medmänniskor som öppnat sina hjärtan och hem för mig där jag fått bo och verka i deras innersta rum. Så låt oss inte låta ensamheten ta över, låt oss hitta vår kollektiva känsla och låt oss förändra världen tillsammans!
Stor kram från Madicken Hagström (i Salaams vänner och Stockholms lokalgrupp) på plats i Gulu, Uganda.
Agera nu! Blixtaktioner från Guatemala, Västsahara och Mexiko
Staty över den historiske ursprungsfolksledaren Atanasio Tzul som ledde motståndet mot den spanska kolonialmakten i Totonicapan, Guatemala. Statyn har täckts med en svart sjal för att symbolisera sorgen efter de åtta dödade demonstranterna. Foto från Guatemala Indymedia Center och http://cascadiasolidaria.wordpress.com/
Demonstranter dödade i Guatemala
Den 4 oktober 2012 dödades 8 människor och minst 35 skadades när soldater sköt skarpt mot obeväpnade demonstranter i Totonicapan i Guatemala. Demonstrationen hade sammankallats av bonde- och ursprungsfolksorganisationer i Totonicapan, som tidigare varit en av de minst våldsdrabbade regionerna i Guatemala, med krav på lägre elräkningar och ett stopp för militariseringen av samhället. Händelsen har kallats den första massakern utförd av regeringsstyrkor sedan fredsavtalen undertecknades i Guatemala 1996. Guatemalas utrikesminister Harold Caballeros har fått mycket kritik då han kommenterade dödsfallen med orden: ”Varje dag dör många fler än 8 personer i Guatemala så jag förstår inte varför folk är så upprörda över detta”. Den amerikanska organisationen Guatemala Human Rights Commission (GHRC) har inlett en blixtaktion på engelska med krav på rättvisa: http://salsa.democracyinaction.org/o/2690/p/dia/action/public/?action_KEY=11745
På fredsobservatörernas blogg finns mer bakgrund om det som hände i Totonicapan: http://fredsobservatorerna.wordpress.com/2012/10/15/8-doda-vid-en-demonstration/
Västsahariska aktivister inför militärdomstol i Marocko
Det har gått nästan två år sedan marockanska säkerhetsstyrkor våldsamt avhyste en fredlig demonstration mot Marockos ockupation som pågick utanför Västsaharas huvudstad El Aaiún. Flera hundra personer greps och fortfarande sitter 22 personer fängslade utan dom. Rättegången mot de 22 har skjutitis upp flera gånger men enligt den senaste informationen ska de ställas inför militärdomstol den 24 oktober. Avaaz har en blixtaktion på engelska med krav på att fångarna ska friges: http://www.avaaz.org/en/petition/For_Saharawi_activists_to_be_released_in_the_absence_of_a_fair_and_transparent_trial/?fMtOzdb&pv=6
Civila på flykt i Chiapas
I slutet av september tvingades 83 personer bort från sina hem i olika samhällen i kommunen Sabanilla i delstaten Chiapas i södra Mexiko. Personerna som tvingats fly tillhör zapatiströrelsen och enligt information från det lokala människorättscentret Frayba så har de hotats av polis och beväpnade civila. Kristna Fredsrörelsens fredsobservatörer finns på plats i andra hotade samhällen i delstaten Chiapas men inte just i kommunen Sabanilla. Skriv gärna under Fraybas blixtaktion på spanska som finns här: http://www.redtdt.org.mx/d_acciones/d_visual.php?id_accion=229
Träffa människorättsförsvarare i oktober och november
Den 20 oktober bjuder Kristna Fredsrörelsen in till frukost och gratis visning av den prisbelönta dokumentärfilmen El Problema (”Problemet”) tillsammans med människorättsförsvararen Larroussi från Västsahara. Vi inleder med frukost och film från klockan 9:30. Samtalet med Larroussi börjar 11:15 och det går även bra att komma då. Sista anmälningsdag till frukosten är 17 oktober till e-post: asa.henriksson@krf.se
Den 10 till 20 november får vi besök av människorättsförsvararen Patricia Tobón från Colombia. Patricia Tobón är jurist med fokus på ursprungsfolks rättigheter och bjuds in av Kristna Fredsrörelsen i samarbete med Svenska Kyrkan och Colombiagruppen för att föreläsa om mänskliga rättigheter och företagsansvar i Colombia. Patricia Tobóns schema är fortfarande inte helt spikat så hör gärna av dig med ett mejl till aron.lindblom@krf.se om du vill träffa henne. Följande aktiviteter finns än så länge planerade för Patricia Tobón:
11 november: Offentligt möte med Kristna Fredsrörelsens lokalgrupp i Göteborg.
13 november: ”Big business and human rights in Colombia” föreläsning på MR-dagarna i Göteborg. Tid: 14:30-15:30. Plats: MR-dagarna, Svenska Mässan, sal R22+23.
14 november: Offentligt möte med Kristna Fredsrörelsens lokalgrupp i Umeå.
15 november: Möte med riksdagsledamöter i Stockholm.
17 november: Utbytesdag med Kristna Fredsrörelsens ickevåldstränare, före detta fredsobservatörer, kansliet och lokalgruppen i Stockholm.
Är det möjligt att skapa ett internationellt vapenhandelsavtal?
I juli i år strandade FN:s förhandlingar om ett nytt avtal för att reglera den globala vapenhandeln. Den oreglerade globala vapenhandeln fortsätter därmed att spä på konflikter och skapa lidande och död i världen. Under hösten ska frågan återigen diskuteras i FN och förhoppningen är att nya förhandlingar ska inledas nästa sommar. Den 5 november bjuder Kristna Fredsrörelsen in till samtal med representanter från bland annat Utrikesdepartementet (UD) och Institutet för Strategiska Produkter (ISP) för att diskutera frågan. Välkommen till Klara södra kyrkogata 1 den 5 november. Fika serveras från 17:30 och samtalen börjar klockan 18.
Uppdatering om blixtaktionen för Bojayá, Colombia
I juni genomförde Kristna Fredsrörelsensen en blixtaktion med krav på rättvisa och gottgörelserna för överlevarna efter massakern i Bojayá i Colombia. Blixtaktionen stöddes av 29 svenska organisationer och fick underskrifter från 248 enskild personer. Fredsobservatörerna i Colombia kommer att fortsätta arbetet med att följa upp blixtaktionens krav genom möten med colombianska myndigheter under detta och nästa år. Än så länge har vi fått skriftliga svar från fem colombianska myndigheter plus EU:s kontor i Colombia, och samtliga försäkrar att fallet Bojayá är prioriterat. Läs mer om Bojayá här: http://www.krf.se/bojaya-en-tio-ar-lang-massaker
Känner du någon som borde gå med i Kristna Fredsrörelsens aktionsnätverk och göra en insats för hotade människorättsförsvarare? Tipsa personen om att registrera sin e-postadress här: http://www.krf.se/ga-med-i-aktionsnatverket
Alla våra sympatisörer är också varmt välkomna att gå med i Kristna Fredsrörelsen som medlemmar. Desto fler vi är, desto mer kan vi göra! Läs mer här: http://www.krf.se/medlem
Aron Lindblom, programsekreterare Fredstjänstprogrammet.
Röster i Colombia från kampanjen 24-0
På ickevåldsdagen 2 oktober, ordnade Cerac och kampanjen 24-0 ett flertal evenemang mot det väpnade våldet. I Bogotá ordnade 24-0 en dygnslång konsert med flera kända colombianska artister. Kristna Fredsrörelsen var där och pratade med några deltagare om deras tankar om säkerhetssituationen i Bogotá och kampanjen 24-0.
Ana Silvia Mendoza:
Känner du dig säker i staden? – Nej, det saknas respekt för människan. Jag ser i filmer på TV att det finns rättvisa i andra länder, men här finns ingen. Min son på 10 år mördades, men ingen har dömts för brottet. Nu har jag barnbarn, och jag vill inte att de skall växa upp och bli våldsamma.
Pedro Barrera (delar ut flygblad för kampanjen):
Känner du dig säker i staden? – Området där jag bor räknas som säkert, men det finns ändå två områden i stadsdelen som är fattigare och därför anses farliga. Men i Bogotá som helhet kan du bli rånad var som helst när som helst.
Varför har du valt att stödja kampanjen? – Jag är ett stort fan av César López, och för tre år sedan hade jag turen att lära känna honom. Jag var också med vid ickevåldsdagen förra året, men då hade vi otur med vädret och det kom inte så mycket folk. Jag är glad över att vi har lyckats samordna bättre och samla mer stöd i år, och att vi har fått stöd från Sverige. Även om vi inte når målet i år tror jag att vi kan åstadkomma en förändring på lång sikt, om vi fortsätter med detta år efter år. Det är också viktigt att visa omvärlden att allt i Colombia inte handlar om våld och konflikt, utan att vi också kämpar för ett bättre samhälle.
Carolina Montenegro (har kommit till torget för att hon hörde musiken och ska nu ringa sina vänner och säga åt dem att komma):
Känner du dig säker i staden?– Jag känner mig säker i La Candelaria, där jag bor, eftersom jag känner till stadsdelen och människorna där.
Tror du det är möjligt att nå målet inga mord under ett helt dygn? – Det är svårt, eftersom många mord inte syns i statistiken. Jag tror att lösningen är mer tolerans och respekt för andra människor.
César López, artist och initiativtagare till kampanjen:
Känner du dig säker i staden? – Ja, jag känner mig säker. Det största problemet här är egentligen inte våldsnivån, utan nivån av ilska och frustration. Den här kampanjen hjälper till att sänka ilskan och transformera den till något kreativt.
Har du något budskap till Kristna Fredsrörelsens medlemmar i Sverige? – Colombia är ett land som är fast beslutet att ta sig in i framtiden, att åstadkomma ett bättre liv för oss alla. Den här typen av kampanjer borde ordnas över hela landet, eftersom vi lär oss mycket under processen, om hur ickevåld kan fungerar i praktiken.
Av: Agnes Berge och Ida Asplund, fredsobservatörer för Kristna Fredsrörelsen i Colombia
Läs mer om Kristna Fredsrörelsens stöd till kampanjen 24-0.