Påsken är den mest dramatiska av de kristna högtiderna. Det är en berättelse om lidande, våld och mörker men också om motstånd, upprättelse och liv. För mig är det centrala i berättelsen om Jesus död och uppståndelse hoppet. Hoppet att våldet kan övervinnas och människor återupprättas. Att ljuset kan segra över mörkret.
I år trodde jag att påsken skulle inledas med en av de största segrarna för livet som vi kunnat se på 2000-talet. Jag trodde att FN på skärtorsdagen skulle enas om ett globalt bindande vapenhandelsavtal. Detta har varit en av Kristna Fredsrörelsens viktigaste frågor i snart 10 år. För samtidigt som varor som exempelvis bananer eller mobiltelefoner omfattas av särskilda globala regler för hur de får säljas, har stridsflygplan, automatvapen och pistoler egentligen kunnat säljas och köpas fritt. Detta samtidigt som tillgången på vapen är ett av de största hoten mot människors liv i dag. Varje minut dör en person i väpnat våld – och under samma minut tillverkas åtta nya vapen. Tortyr, folkfördrivningar och våldtäkter i krig sker också på grund av den gränslösa tillgången på vapen. Att begränsa den globala vapenhandeln handlar därför om att säkra människors rätt till liv. Det handlar om att välja livet före döden. Och det fanns ett starkt och entusiastiskt stöd för ett globalt vapenhandelsavtal, ett Arms Trade Treaty (ATT), och på skärtorsdagen fanns ett förslag. Tyvärr var det på många sätt för svagt för vad fredsrörelserna och det civila samhället anser behövs. Exempelvis står i förslaget att vapen inte får överföras till stater om det finns “överhängande risk” att dessa vapen kan användas mot civila eller för att begå brott mot de mänskliga rättigheterna. Det är en alltför vag skrivning och riskerar att möjliggöra generösa tolkningar av vapenförsäljning till diktaturer eller länder i krig. Detta har vi ju sett hända i Sverige som på pappret har en mycket restriktiv lagstiftning när det gäller vapenexport, men i praktiken exporterar vapen till både länder i konflikt (Indien och Pakistan) och länder kända för kränkningar av mänskliga rättigheter (ex Saudiarabien). Även definitionerna av vapentyper är ett problem i förslaget, det baseras på vapen från tiden för kalla kriget och riskerar att inte innefatta dagens och framtidens moderna vapen.
Men inte ens ett ganska svagt avtal kunde alltså länderna enas om. I elfte timmen utnyttjade Syrien det faktum att avtalet ska antas med konsensusbeslut. Syrien hävdade att avtalet gör det möjligt att förse rebellstyrkor med vapen och ansåg därför att det var omöjligt att skriva på. Iran och Nordkorea följde efter och lade i praktiken in sina veton. Ett av de länder som allra mest kämpat för ett starkt avtal är Mexiko och i ett sista desperat försök att få igenom avtalet hänvisade man till att begreppet konsensus var otydligt definierat och att tre länder inte borde kunna stoppa ett avtal som övriga ville skriva under. All ära åt Mexiko som tappert ställde den fråga vi alla behöver ställa oss nu. Vems intressen ska styra den här världen? För genom att sätta vissa länder och vissa företags intressen högst, säljer vi vår mänsklighet. Och de som betalar är människor som lever i krig och fattigdom. Människor som trots stort mod, kraft och vilja, inte har en chans när världen fritt försett deras förtryckare med vapen.
Nu på tisdag, efter påskhelgen, samlas FN:s generalförsamling och troligen röstas då det senaste förslaget till avtal igenom. Det är inte så starkt som vi önskat och det kommer inte ha den politiska tyngd som ett konsensusbeslut ändå ger. Men det har inte skett förgäves. Allt det arbete som Kristna Fredsrörelsens lokalgrupper och medlemmar lagt ner, alla namn som samlats in, all den kraft som våra samarbetsorganisationer i Latinamerika och Afrika använt till att förmå världens länder att begränsa vapenhandeln – den har ändå gett resultat. Utan oss, utan det civila samhället, hade avtalet varit ännu svagare. Vi har synliggjort det väpnade våldet och vapenhandelns inhumana konsekvenser. Och vi kommer fortsätta även efter att avtalet är undertecknat. Fortsätta bevaka att det efterlevs, se till att kryphål inte används och generösa tolkningar görs. Vi kommer fortsätta arbeta för stoppad vapenhandel – och räddade liv.
Till Kristna Fredsrörelsens medlemmar och givare, aktiva lokalgruppsmedlemmar, församlingar för fred, folkhögskoleelever, ickevåldstränare, fredsobservatörer och fd fredsobservatörer och Salaams vänner ungdomar vill jag skicka en särskilt varm hälsning. För utan ert medlemskap, arbete, engagemang eller ekonomiska bidrag hade vi aldrig kunnat vara den aktör för fred som vi idag är. Jag önskar er en riktigt fin påskhelg, med vila och ljus men också med kraft att fortsätta vara med och förändra världen tillsammans med oss.
Sofia Walan
generalsekreterare
Kristna Fredsrörelsen
