”Fred är korsformad till sin natur. Uppåt: fred med Gud. Nedåt: fred med naturen. Åt höger: fred med de vi känner. År vänster: fred med dem vi inte känner. Centrum: fred med oss själva. Om freden inte är korsformad, då är den nog bristfällig.”
De orden kommer från Dinis Sengulane, anglikansk biskop från Moçambique. Han är en god pedagog, inte bara i ord. Han bär också ett väldigt speciellt biskopskors. Inte av guld, som brukligt, utan tillverkad av mynningshylsor från handeldvapen.
Biskopens kors är en stark symbol, men också mer än en symbol. Efter nästan två årtionden av inbördeskrig var Moçambique i början av 1990-talet ett land översållat av vapen. Trots fredsavtal gjorde det att säkerhetssituationen var svår, något som inte bara drabbade individer, utan som hämmade hela samhällsutvecklingen. Därför kom Moçambiques kristna råd, där biskop Dinis är ordförande, med initiativet att få människor att lämna in sina vapnen. Man bestämde sig för att inte ge kontanter i ersättning, utan verktyg som jordhackor och symaskiner, verktyg som kan bidra till både individens och det gemensammas bästa. Att stärka samhällsutvecklingen är att stärka freden. De insamlade vapnen förstördes – eller omvandlades till konstverk, som biskop Dinis kors. Trots att hundratusentals vapen har samlats in finns det allt för många kvar i omlopp, och insamlingen fortsätter. Arbetet är långt ifrån över.
Möten med envisa och kreativa fredsbyggare, både från nära håll och lite längre bort, som biskop Dinis och hans hustru Lina var för mig den stora behållningen med Bygg fred!-dagen i Uppsala i lördags, på Internationella fredsdagen. Det är möten som ger inspiration och energi, som påminner om vilken påtaglig skillnad engagemang för fred och rättvisa verkligen kan göra, i människors vardag. Ja, att det inte finns något alternativ till att vara engagerad, inte om man vill ta korsets budskap på allvar och bygga fred som handlar om helhet.
Till de mötena bidrog också i allra högsta grad en av underhållarna på den festmiddag som avslutade konferensen, Behrang Miri. Mångas favorit från melodifestivalen tidigare i år med sin låt Jalla, dansa sawa (”Kom igen, skynda, nu dansar vi tillsammans”), en låt om ett mer inkluderande Sverige, verkligen för alla. Men han är mycket mer än en vanlig underhållare. I allt han gör och allt han sjunger vill Behrang vara just en byggare av fred och rättvisa, över alla gränser, både klassklyftor och religionsgränser.
Behrang är en stor vän av Kristna Fredsrörelsen. Hans språk talar rakt in i en ny generation, i ett nytt Sverige, och han utmanade oss alla med sina tankar om hur vi också måste titta på världen som är här: ”Tänk att jag möter så många i Malmö som varit flera gånger i Palestina och Israel, men aldrig i Rosengård, trots att det bara kostar 20 kronor att resa dit”.
Jalla, nu bygger vi fred tillsammans!
/Peter Lööv Roos, ordförande i styrelsen för Kristna Fredsrörelsen