krf karta blogg

Situationen i Västsahara allt allvarligare

Idag är årsdagen av Västsaharas självständighet från Spanien. Den 27 februari 1976, avslutade Spanien formellt sin kolonisering av Västsahara efter att den Internationella Domstolen i Haag nästan ett år tidigare hade erkänt Västsahariernas rätt till självbestämmande. Dessvärre har nästan 40 år förflutit sedan dess och västsaharierna väntar fortfarande på att denna rätt ska respekteras av Marocko och omvärlden.

I december besökte jag de västsahariska flyktinglägren i Algeriet för första gången. Det blev en resa som fick mina varningsklockor att börja ringa.

Jag var där för att hålla en kurs i mänskliga rättigheter och internationell humanitär rätt för vår samarbetsorganisation i Västsahara, AFAPREDESA. Kristna Fredsrörelsen har stött AFAPREDESA sedan 10 år tillbaka, bl.a. genom stöd till deras relativt nybildade ickevåldsgrupp ”Grupo NOVA”. AFAPREDESA har sitt kontor i flyktinglägrens ”huvudstad” Rabuni. Västsaharas riktiga huvudstad Laâyoune/El Aaiún ligger mer än 500 kilometer öken, befäst sandmur och någon miljon minor bort. Den skulle lika gärna kunna ligga på en annan planet.

Frustrationen bland flyktingarna påtaglig

Marockos ockupation av Västsahara har pågått i nästan 40 år nu och flyktinglägren har blivit en sorts dammiga, semi-permanenta städer utslängda i en vidsträckt sandöken. Frustrationen bland befolkningen här är påtaglig, förståelig och väldigt farlig. Särskilt de unga har börjat tala om att ge upp den ickevåldsliga kampen mot ockupationen och ta upp vapnen igen. Frente POLISARIO, den gamla befrielsegerillan som numera är regering i flyktinglägren, menar att de vill ge de pågående FN-medlade förhandlingarna med Marocko en chans men det blir allt svårare för dem att försvara den ståndpunkten gentemot befolkningen.

De senaste åren har varit fulla av prövningar, inte bara på de ockuperade territorierna där de Västsaharier som kräver självständighet förföljs, torteras och fängslas av Marockos säkerhetsstyrkor utan även i flyktinglägren. Allt detta medan FN:s säkerhetsråd år efter år misslyckas med att säkerställa att den FN-beskickning (MINURSO) som finns på ockuperat territorium ska få möjlighet att åtminstone bevaka situationen för de mänskliga rättigheterna.

Europas ekonomiska kris påverkar även Västsahara

Det är svårt att få fram någon exakt statistik, men den ekonomiska krisen i södra Europa har inneburit mindre bistånd till flyktinglägren och mindre pengar som skickas hem av de tusentals västsaharier som bor i Spanien. Samtidigt som undernäring bland barn har blivit vanligare igen, plundras landets naturtillgångar i en allt raskare takt av Marocko och dess allierade. Även svenska företag och våra statliga pensionsfonder har visat sig vara inblandade i allt från fosfatutvinning och oljeprospektering till köp av tomater och fiske utanför Västsaharas kurs. Orättvisan är så påtaglig, så djup och så flagrant att det är svårt att låta bli att undra hur länge den kan få pågå.

Väpnad konflikt vore katastrof

En till åren kommen polisariomedlem som jag pratade med i lägren sammanfattade det hela på följande sätt:

Det här kommer snart att vara över – om Marocko hittar den olja på ockuperat territorium som de letar efter, kommer ungdomarna att kräva att vi går ut i krig igen. Vi kanske är sämre rustade än marockanerna men vi har en stor fördel över dem – vi är inte rädda för att dö och vi har inget riktigt hem som vi längtar till – det har de.

För mig och Kristna Fredsrörelsen får hans ord varningsklockor att börja ringa. Den region som Västsahara är en del av kan inte bära en väpnad konflikt till. Situationen i de delar av Sahara som ligger i Libyen, Mali, Mauretanien och Algeriet är redan nu minst sagt oroväckande med ett stort antal väpnade grupper, vapen- och narkotikasmuggling, kidnappningar, stridigheter och politisk instabilitet. Att slänga in hundratusen frustrerade flyktingar i den ekvationen kan få katastrofala följder för hela Nordafrika.

Fortsatt stöd till ickevåldsarbete

Vi hoppas att den grupp unga människor som fortsätter att tro på ickevåldet som mål och medel för självständighetskampen ska lyckas få genomslag i lägren och på ockuperat territorium. Därför fortsätter vi att stödja deras arbete. Vi hoppas att du också vill bidra till det.

Milosz Kusz, handläggare för Västsahara

Stöd Kristna Fredsrörelsens arbete i Västsahara. Ge en gåva.
”Vi måste ha en starkare fredspolitik”

Igår hölls det ett seminarium i riksdagen med rubriken “På gränsen till fredsutbrott” som tog upp behovet av en tyngdpunktsförskjutning från militär krishantering till civilt fredsbyggande. Värdar var Kristdemokraterna, Miljöpartiet och Sveriges Kristna Råd. Kristna Fredsrörelsens Kerstin Bergeå var också där och berättar.

På något sätt känner jag mig alltid lite viktig när jag ska gå på ett riksdagsseminarium. Som en lite märkvärdig medborgare i en demokrati, inte bara den vanliga gamla Kerstin. Idag har jag satt på mig fina skjortan och känner ett visst allvar och på samma gång mig upplyft av att höra både representanter från civilsamhället och politiker vara eniga om mycket. Både om Sveriges hyckleri gällande vapenexporten och att som Lena Sommestad (S) uttrycker det ”Att vi måste ha en starkare fredspolitik”.

Hur stor är prislappen för fred?

I den lilla skriften ”Prislappar för fred och säkerhet” illustrerar Lars Ingelstam och Anders Mellbourn hur måttliga tillskott i stadsbudgeten, en respektive två miljarder kronor, skulle kunna förstärka insatserna för denna alternativa fredspolitik. Tillsammans med rapporten Fred Säkerhet Försvar lanserades alltså dessa två skrifter (utgivna i år av Sveriges kristna råd).

“Hur möjlig är tanken att faktiskt satsa 1-2 miljarder till fredsbyggande åtgärder?” frågar seminariets moderator de fyra riksdagsledamöterna. En av dem, Désirée Pethrus (KD) konstaterar snabbt att det inte är mycket begärt, utan att det snarare handlar om brist på politisk vilja än på pengar.

Glädjande tecken

Det fanns dock glädjande tecken på vilja i rätt riktning, som att ”frihet från våld” troligen kommer att bli ett av de nya milleniemålen. Både MiljöpartietsBodil Ceballos och Folkpartiets Anita Brodén berättade att ett EU-förslag om en civil fredskår som kan jobba förebyggande är något deras partier vill driva. ”Fredstänket”, förtroende och förebyggandeåtgärder borde mainstreamas i alla politiska områden, så som jämställdhet och hållbarhet.

Alla är rörande överens om att det finns väldigt mycket mer Sverige kan göra.

-Vi kan inte leva på gamla meriter när det gäller exempelvis medling, men vi bör bygga vidare på dem, sa Anita Brodén. Vidare såg hon SEAPPI:s följeslagare och att arbetet för att stoppa spridningen av lätta vapen i världen som oerhört viktigt.

Civilsamhällets viktiga roll

Ett annat tema var civilsamhällets viktiga roll. Rädda Barnens generalsekreterare Elisabeth Dahlin underströk att demokratier byggs underifrån och genom ett starkt civilsamhälle som kan utkräva ansvar (inte bara genom att stärka institutioner som den nya biståndsplattformen trycker mycket på). Jag sträcker på mig lite extra eftersom jag jobbar inom detta viktiga civilsamhälle. En glädjande tanke som går genom huvudet är; att om vi får opinionen att se att man kan förebygga att våldsamma konflikter bryter ut, så borde det inte dröja tills Sverige får en aktiv fredspolitik. Jag ser miljarderna till fredsbyggande underifrån rulla in…

/Kerstin Bergeå, Ickevåldssekreterare på Kristna Fredsrörelsen

Lyckat firande av Martin Luther King-dagen i Göteborg

Tredje måndagen i januari firas Martin Luther King-dagen. Den 20 januari 2014 firade vi den på Interreligiösa centret i Göteborg genom att 64 personer samlades i workshops och samtal.

IMG_2654

Efter förra årets lyckade firande var vi i Kristna freds lokalgrupp i Göteborg glada när planeringen drog igång i höstas. Martin Luther King-dagen är väl värd att uppmärksamma på flera plan, men det gäller att formulera det. Hur (och varför) ska vi väcka ett intresse på Martin Luther King-dagen – vad vill vi egentligen förmedla?

Ett firande av historien

Vi känner förstås en oerhörd tacksamhet över många historiska segrar, där medborgarrättsrörelsen i USA är något vi behöver påminnas om ständigt. I en utställning på väggen på Interreligiösa centret presenterar vi den. Där kan deltagarna läsa om den kamp Martin Luther King Jr kämpade för ett rättvisare samhälle, men också se hans inspiration från Gandhi före honom.

Slående i rörelsen vi berättar om i utställningen är förstås metoden. Att de övervann våldet och trots massivt motstånd lyckades åstadkomma samhällsförändring genom aktivt ickevåld. Modet och metoden kan inspirera och vägleda oss också idag. Vi inleder kvällen med att se “I have a dream” och diskutera det med varandra hur drömmen påverkar oss idag.

Visst har vi orättvisor även idag. Vi uppmärksammar Ickevåldspriset i Martin Luther Kings anda som 2014 tilldelas Martin Smedjeback för hans arbete med att ifrågasätta den svenska vapenexporten. Senare i programmet får vi en föreläsning om romers situation i Sverige, och se hur vi på många sätt kan känna igen historiens mönster. Vi låter historien och nutida kämpar påminna oss också om hur vi kan agera mot orättvisorna.

En inspiration för framtiden

Martin Luther King Jr är en hjälte för många av oss, en förebild i att omsätta vår kristna tro till handling, övervinna en till synes övermäktig fiende eller bara att göra skillnad med våra vardagliga val. Men han var ingen individuell superhjälte, utan samlar alla typer av människor för att gemensamt skapa förändring. Det är i ödmjukhet inför det vi samlas i interreligiös bön tillsammans med företrädare från olika religioner. Det är inte enbart den kristna fredsrörelsens kamp, så vi arrangerar dagen tillsammans med Svenska muslimer för fred och rättvisa Väst, Svenska Kyrkans Unga i Göteborgs stift, FN-föreningen Göteborg, Studieförbundet Bilda och Interreligiösa centret.

Kanske är det den avslutande musiken som gör Martin Luther King-dagen för någon, kanske är det veganska fikat en inspiration, kanske är det att se människor av skilda åldrar, kön, härkomster, religioner och intressen samlas och samtala för en bättre värld. Oavsett vilket är vi säkra på att Martin Luther King-dagen behöver uppmärksammas, och det tänker vi fortsätta med.

/Mikael Risenfors, medlem i Kristna Fredsrörelsens lokalgrupp i Göteborg