Görel Råsmark är utbildad ickevåldstränare och just nu ekumenisk följeslagare i Israel och Palestina. Här är en av hennes reserapporter.
Som ett månlandskap.
De omkullvräkta stenarna, den uppbrutna jorden, de gapande hålen efter träd som skövlats, högarna av betong efter skjulet där fåren haft sitt skydd. Vi går sakta genom detta landskap i Wadi Rahhal medan Ziat Ali Abed Zenat berättar om hur den israeliska armén dagen innan omkullkastat hans liv. Nu ligger det här i stora dammiga högar.
Konfiskering av land pågår runt hans palestinska by; illegala israeliska utposter dyker upp. Nu senaste ett blått tält, löst förankrat och fladdrande uppe på en av kullarna. Vi går här tillsammans med Combatants for Peace och Hassan Breijieh, känd i trakten för sina fantasifulla och konsekventa ickevåldsliga demonstrationer.
Det tar inte lång stund innan bosättare dyker upp på en kulle, med kikarsikten och billyktor riktade mot oss. Vi vet att vi snart kommer att höra militärfordonen på vägen ovanför oss. Inom tio minuter är de på plats, hoppar ut och rättar till sina vapen innan de närmar sig.
Efter att ha frågat ut Hassan ger de oss order att lämna området. I sakta mak vänder vi tillbaka i skymningsljuset och låter fordonen passera.
Ziat under bosättarnas strålkastare. Foto: Görel Råsmark
En halvtimme senare. Ledaren för gruppen från Combatants for Peace låter sin penna glida över papperet och beskriver hur aktionen i Wadi Rahhal ska gå till. Palestinierna ska gå genom fälten, de israeliska aktivisterna via byvägen fram till tältet för att sätta upp två palestinska flaggor. Det gäller att överväga reträttvägar, arresteringsrisker, bosättarreaktioner, alternativa scenarier, medias roll. De tillresande aktivisterna får inte utsättas för risker som man inte kunnat överväga. Teet hinner kallna innan vi reser oss upp, tar i hand och går ut i nattmörkret.
Två dagar senare. Allt går enligt planerna. Flaggorna kommer på plats; en markering av palestinsk rätt till marken.
Palestinska flaggor markerar marken. Foto: Elisabeth Mutschler
Sex dagar senare. Hassans familj blir väckt av soldater klockan ett på natten. Brutalt tränger de sig in i huset, väcker stora delar av familjen och ägnar två timmar åt utfrågning. Efter sig lämnar de hotet: om du inte slutar med demonstrationer kommer vi att besöka ditt hem varje natt.
Hotet om arrestering vilar som en mörk skugga i rummet där soldaterna bröt sig in. Medan Hassan berättar om hur hans mor tillrättavisat soldaterna faller min blick på fotografierna högt uppe på den ljusblå väggen. Brodern som är skjuten och brodern som sitter i fängelse sedan många år. Den dagliga påminnelsen om våldet.
Fyra dagar senare. Vi vandrar över den torra marken nedanför byn. I bakgrunden: den illegala utposten Givat Eytam, framför oss: den lilla trädlunden som ger skugga och nedanför våra fötter: tistlarna som skjuter in sina taggar genom sandalerna och klot av timjan som skjuter upp sin doft. Mohammad Yahya Ahmed Ayesh berättar hur bosättarna sedan två dagar släppt in sina hästar och hundar på hans mark. ”Det är vår mark”, säger de till Mohammad som redan kämpat för sin mark i rätten i tio år. Några timmar innan vi anländer har några bosättare börjat bygga ett skjul på höga pålar i utkanten av hans ängar. Vi hör dem och vi ser dem, medan Mohammad sitter förstummad på en sten under pinjeträdets skugga. Vi ska fotografera, rapportera, berätta. Om och om igen.
Bosättaraktiviteter intill Givat Eytam. Foto: Elisabeth Mutschler
Tre dagar senare. Det har hänt igen. Den här gången: femtio nyplanterade olivträd uppryckta på grannen Issa Ali Zeyadahs mark. Ingenting kvarlämnat, utom den tomma marken som frågar efter sina träd.
Men idag kan byborna berätta att högsta domstolen, efter åratal av processande, just meddelat det domslut som säger att marken är palestinsk. Det är därför som det smids nya planer under pinjeträden. Det starka kaffet doftar ur smala glas. En doft av hopp.
Hur ska byborna gå vidare? Hur ska de lyckas få bort själva utposten och åter besitta sin mark? Hassan är övertygad. “Vi har markägarnas stöd, vi har domstolsbeslutet – och vi har er!” Han tittar på mig och min norska kollega. Jag känner mig inte särskilt kapabel. Men så minns jag att Hassan nämnt flera fredsorganisationer som kan bidra med sin närvaro. Och jag tanker på alla ickevåldsorganisationer som bildar en slitstark och skyddande väv omkring vårt gemensamma klot. Tillsammans, det är bara tillsammans som det är möjligt.
Vi går sakta tillbaka mot bilarna. Hassan tar sats för att ta sig upp på ett stenblock mellan åkrarna. “Jag är ingen stark man”, säger han lite skämtsamt. “I din övertygelse är du stark”, svarar jag.
Görel Råsmark, utbildad ickevåldstränare genom Kristna Fredsrörelsen och just nu ekumenisk i Israel och Palestina som ekumenisk följeslagare på uppdrag av Sveriges kristna råd och Kyrkornas Världsråd, genom det Ekumeniska följeslagarprogrammet i Palestina och Israel (EAPPI). De synpunkter/reflektioner som uttrycks ovan är personliga och delas inte nödvändigtvis av mina uppdragsgivare. Om du vill publicera hela eller delar av denna artikel eller sprida den vidare, var vänlig kontakta mig; (gorel.rasmark@gmail.com), och/eller någon av de ansvariga på Sveriges kristna råd; Sofie Hedman (sofie.hedman@skr.org) Ann-Sofie Lasell (ann-sofie.lasell@skr.org) eller Jonas Thorängen (jonas.thorangen@skr.org).
Genom Ekumeniska följeslagarprogrammet stödjer människor från olika delar av världen israeler och palestinier som arbetar för en rättvis fred. Kyrkornas Världsråd driver det internationella projektet: Ecumenical Accompaniment Programme in Palestine and Israel (EAPPI). Initiativet till projektet togs efter en förfrågan från kyrkoledare i Jerusalem. Programmet syftar till att genom internationell närvaro dämpa våldet, ge hopp om att en fredlig lösning är möjlig, främja respekten för folkrätten och öka omvärldens medvetenhet om ockupationens konsekvenser för israeler och palestinier. Kring den svenska delen i projektet, kallad SEAPPI, har ett tiotal kyrkor och kyrkorelaterade organisationer slutit upp med Sveriges kristna råd som huvudman.
Om Combatants for Peace
Combatants for Peace är en palestinsk-israelisk organisation där tidigare israeliska soldater och tidigare beväpnade palestinier möts efter att ha lagt ner sina vapen. På hemsidan, www.cfpeace.org, kan man läsa att: “We no longer believe that it is possible to resolve the conflict between the two peoples through violent means; therefore we declare that we refuse to take part any more in the mutual bloodletting. We will act only by non-violent means so that each side will come to understand the national aspirations of the other side.”
