Najwa Salbistor gick en utbildning i ickevåld genom Kristna Fredsrörelsens samarbetsorganisation ONAD. Nu har hon startat en fredsklubb för eleverna på hennes skola. Kristna Fredsrörelsens generalsekreterare Sofia Walan träffade henne på sitt besök i Sydsudan i oktober.

Najwa Salbistor och jag är lika gamla. Vi är båda mammor, stolta över våra yrken och troende. Jag är kristen och Najwa är muslim. Men det finns viktiga skillnader. Najwas har genomlevt två krig och lever nu som flykting i Sydsudans huvudstad Juba, skild från sin 12 åriga son som befinner sig i Sudan. När jag frågar henne om vad som hände tar hon djupt andetag, och jag ser att sorgen sitter i hela kroppen.

Efter nästan 20 års krig och Sydsudans självständighet flyttade Najwa hem, till sin hemby i Sydsudan, i det oljerika Upper Nile. Där fick hon arbete som huvudlärare på en skola som drivs av en muslimsk organisation. Men i december förra året kom kriget igen. Den här gången mellan rivaliserande grupper i Sydsudan, en kamp om makten mellan presidenten och vicepresidenten piskade upp gamla konflikter, misstro och hat mellan olika etniska grupper. Kriget var brutalt. Både regeringsstyrkor och rebeller attackerade medvetet civila. Brände byar, mördade, våldtog.

Tvingades på flykt

En dag kom soldaterna till Najwas hus. Hon berättar hur oerhört rädd hon blev hur hon höll sin son så nära och hårt hon kunde, hur hennes syster satt bredvid henne på golvet med sin 2-åriga dotter. Najwa måste avbryta sin berättelse för att samla sig. Men de hade tur, en granne knackade på och distraherade soldaterna så att de hann fly ut bakvägen. De sökte skydd i en närbelägen SOS Barnby. Där gömde sig många andra av deras skräckslagna grannar. Efter 9 dagar började maten ta slut och samtidigt bröt sig soldaterna in, misshandlade och hotade flyktingarna och rensade det lilla som fanns kvar av matförråden. Najwa och hennes familj lyckades fly igen. Den här gången till ett av FNs flyktingläger, men inte ens FN-lägren har varit fredade under den här konflikten. Najwa säger att hon aldrig kände sig säker, att hon alltid sov med sin son tätt intill sig.

Efter två månader tog hon det svåra beslutet att sälja de två mindre rissäckar hon haft med sig och skickade sonen, systern och systerdottern till släktingar i Sudan. Hon torkar bort några tårar när hon berättar om hur lättad hon blev när hon hörde att de kommit i trygghet. Själv lyckades hon ta sig till huvudstaden Juba, och fick ett tillfälligt jobb på en skola här. Hon skiner upp när hon berättar hur mycket pengar hon kan skicka varje månad till sin familj; nästan 80% av lönen. Det hon drömmer om nu är att hennes son ska kunna komma och bo hos henne här, men då måste det först bli fred.

Ickevåld vägen framåt

Kristna Fredsrörelsens samarbetsorganisation ONAD (Organisation for nonviolence and development) arbetar för långsiktig fred i Sydsudan. De genomför utbildningar i ickevåld, religionsdialog och mänskliga rättigheter. Sedan krigets utbrott har ONAD varit en drivande kraft bland civilsamhället för fredssamtal och vapenvila mellan de stridande parterna. Jag träffar Najwa på en av ONAD:s utbildningar. Hon berättar att det var en lycklig slump att hon hittade ONAD, men så ändrar hon sig och säger att det nog mer var Guds vägledning. Hon skulle hämta sin lön en fredag eftermiddag och då råkade hon höra att de sökte deltagare till en grundutbildning i ickevåld. Hon anmälde sig.

– Det är så lätt att bli uppgiven, att börja tänka att krig är naturligt, att använda våld mot meningsmotståndare. Jag har sett det hos så många jag möter. Krig föder mer krig, mer våld. Jag vill kunna vara med och förändra. Genom ONAD:s utbildning känner jag mig välsignad, jag har fått lära känna andra som vill samma sak som jag, och vi har fått redskap att göra något bra av våra erfarenheter.

Startat fredsklubb

En av de första sakerna som Najwa gjorde efter utbildningen var att starta en fredsklubb för eleverna på hennes skola. Varje fredagmorgon träffas fredsklubben och spelar rollspel om kriget, om vad försoning är, om hur det går att hantera konflikter utan våld. Hon säger att de nu är 20 barn mellan 9-16 i klubben, både flickor och pojkar, men att hon hoppas att den ska växa, och att idén ska kunna spridas till fler skolor. När vårt samtal nästan är slut säger jag, tagen av hennes mod och beslutsamhet:

– Najwa, du är en riktig hjälte. Precis som Malala!

Då skrattar hon och det riktigt lyser i ögonen.

– Åh, jag vill så gärna vara som Malala, det vill jag!

Najwa Salbistor har efter en utbildning i ickevåld, startat en fredsklubb på skolan där hon jobbar.

Se ett nyhetsinslag från CCTV News om fredsklubben. Medverkar gör bland andra Flora Francis, som arbetar på ONAD.