krf karta blogg

Utbildning för morgondagens ickevåldsförebilder

På måndag är det Martin Luther King-dagen, som bland annat firas med utdelning av Martin Luther King-priset i Stockholm. Förra årets pristagare, Martin Smedjeback, bloggar här om vikten av utbildning i ickevåld. Tidigare i vintras genomförde han en ickevåldsutbildning i samarbete med Kristna Fredsrörelsens samarbetsorganisation i Sydsudan, ONAD.

Direkt när jag steg av planet i Juba, Sydsudan, så gavs ett tecken på att jag befann mig på en plats väldigt olik mitt land Sverige. Vi flygresenärer leddes in i ett nyupprättat tält där vi fick fylla i våra eventuella sjukdomssymtom och sen togs vår kroppstemperatur, allt för att se om någon av oss bar på det fruktade Ebola-viruset.

Jag hade kommit till Sydsudan för att hålla i en 10-dagars ickevåldsutbildning för utbildare. Ofta på utbildningen gick vi en så kallad ”må-runda” för att se hur gruppen mådde. Några sa: ”Jag har malaria men det är okej”, ”Jag saknar min syster, hon har varit försvunnen sedan 2004” och ”Min bror försökte ta livet av sig igår”. Situationen i ett av världens yngsta och fattigaste länder är minst sagt svår. Jag får en konkret påminnelse om varför jag jobbar med ickevåld, varför jag strävar efter fred och rättvisa. Genom att lära känna sydsudaneserna och få reda på deras vardagliga utmaningar så känner jag mig mer och mer som en världsborgare och kan tränga mig ur min trånga Sverige-bubbla.

Ickevåld beskrivs ofta som bestående av två delar: att inte använda våld och att aktivt arbeta mot våld och orättvisor. I ett land som levt under koloniseringens ok och sedan inbördeskrig i över 20 år ligger våldet nära ytan. En deltagare berättade om en man som stått utomhus och borstat tänderna och råkat skvätta lite tandkräm på en förbipasserade. Händelsen urartade i en strid mellan familjerna där sju människor dödades. ”Det är inte vanligt i vår kultur att säga förlåt. Vi borde använda det mer ofta” reflekterade deltagaren Wilson när vi övade genom rollspel om hur vi kan hantera konflikter ickevåldsligt.

Under utbildningen övade vi också på den andra aspekten av ickevåld: hur vi aktivt kan arbeta mot våld och för ett bättre samhälle. I madrassövningen representerade madrassen den högsta makten i samhället och de sex personer som bar upp madrassen föreställde maktens pelare – de institutioner som bar upp makten, som till exempel utbildningsväsendet, domstolar och religiösa samfund. Aktivisternas uppgift i övningen var att förvandla dessa pelare till några som stödde en demokratisk, rättvis och fredlig utveckling. Genom namninsamlingar, demonstrationer, sång, dans och samtal lyckades deltagarna att sakta men säkert fälla de gamla och förtryckande strukturerna och ersätta dem med institutioner som gemensamt byggde ett bättre samhälle för alla.

Ickevåldsutbildning Sydsudan

Många av oss, både i Sverige och i Sydsudan, tror att våld är ett kraftfullt sätt att åstadkomma förändring. Flera kanske inte vet hur man gör om man inte ska använda våld. Särskilt i ett land som så länge präglats av så mycket våld och avsaknad av demokrati. Desto större blev glädjen när deltagare efter deltagare upptäckte att ickevåld är både en kärleksfull och effektiv metod för att skapa förändring. ”Jag känner mig mäktig”, ”stor lättnad, inspirerad” och ”tillsammans har vi makt” var några av kommentarerna från deltagarna efter madrassövningen.

Förhoppningen med Ickevåldstränarutbildningen i Sydsudan är att deltagarna kommer att hålla i egna utbildningar i deras hemregioner och att de blir aktiva samhällsaktörer i sina respektive fält och organisationer. Ickevåldsfärdigheterna har potential att nå ut brett då deltagarnas bakgrund är mycket varierande. Allt ifrån poliser, skådespelare, lärare, präster, imamer, tjänstemän till studenter och aktivister i medborgarrättsorganisationer deltar i utbildningarna. Hur deras respektive framtid ser ut vet nog inte ens de själva, än mindre jag.

På en liknande ickevåldsutbildning i Khartoum, Sudan 2007 träffade jag Widad, en ung muslimsk kvinna. Hon berättade för mig att hennes mål med utbildningen var att hitta en man att gifta sig med. Punkt. Jag hade därför inte särskilt höga förväntningar på henne som politisk aktör. Men ett par år senare fick jag av en slump se henne på den arabiska kanalen Al Jazeera. Där berättades att hon hade blivit aktiv i den radikala rörelsen Grifna som ickevåldsligt verkade för ett demokratiskt Sudan. Hon hade då suttit i fängelse i tre veckor för att ha fredligt demonstrerat i hennes huvudstad. Det visade mig att jag inte ska vara så snabb att döma människors framtid. Ickevåld har en fantastisk förmåga att förändra människor. Jag har sett det gång på gång. Kanske deltagarna på dagens ickevåldsutbildningar i Sydsudan kommer att bli morgondagens Martin Luther King och Rosa Parks men i en sydsudanesisk tappning. Det skulle inte förvåna mig längre.

Martin Smedjeback, ickevåldsutbildare och fredsaktivist
Ledare av Kristna Fredsrörelsens ickevåldstränarutbildning i Sydsudan 2014

Denna text publicerades tidigare i tidningen Uppdrag mission, som ges ut av Lunds Missionssällskap.