Igår presenterade utrikesminister Margot Wallström regeringens utrikespolitiska deklaration. Vi på Kristna Fredsrörelsen anser att den lämnar en del att önska.

Regeringens utrikespolitiska deklarationen för 2015 inger en del hopp, men lämnar också mycket att önska och en del tomrum och frågetecken. Å ena sidan visar regeringen att de har ett brett perspektiv på säkerhet: man belyser att fattigdom och ojämlikhet måste förstås som säkerhetspolitiska problem som även bidrar konflikter. Sveriges utrikespolitik är feministisk vilket innebär att Sveriges arbete för jämställdhet ska genomsyra arbetet internationellt. Hållbar utveckling och klimatinsatser nämns även som viktiga säkerhetspolitiska mål.

Militära interventioner är inte lösningen

Trots denna breddade förståelse för säkerhetspolitiska problem är många av de lösningar som presenteras av mer traditionell säkerhetspolitisk karaktär. En stor del av Sveriges roll i världen kommer att ske genom deltagandet i militära interventioner. Detta trots att militära interventioner sällan är lyckade. Militära interventioner kan heller inte komma till rätta med rotorsaker till konflikt, utan spär istället på våld och bygger och upprätthåller ofta ojämlikheter, inte minst mellan könen. I ett militariserat samhälle är det svårt att känna sig säker.

Att stödja civilsamhället och öka dess säkerhet och möjlighet till att försvara de mänskliga rättigheterna är ett bättre sätt för  Sverige att verka för en säkrare värld. Kristna Fredsrörelsen upplever att handlingsutrymmet för våra partners och människorättsförsvarare i delar av Mellanöstern, Latinamerika och Sydsudan minskar i takt med att oron i många av dessa länder ökar, och staterna använder sig av mer och mer repressiva metoder för att upprätthålla kontroll.

Tyst om vapenexporten

Ett konkret sätt att stödja civilsamhället på är att inte beväpna de stater som vill tysta dem. Trots att Sverige har fått utstå stark kritik för sin vapenexport, och det är det politikområde som starkast går emot Sveriges politik för global utveckling (PGU), nämns den inte överhuvudtaget i deklarationen. På nedrustningsfronten är det förstås mycket bra att Sverige vill vara en aktiv internationell röst mot kärnvapen, ta ställning mot utvecklingen av autonoma vapensystem och verka för att världens första världsomspännande vapenhandelsavtal – Arms Trade Treaty – implementeras på ett starkt sätt världen över. En förhoppning är att Sverige ställer lika höga krav på sig själv som på andra. Att vi har ett omfattande vapenhandelsavtal med Saudiarabien, ett av världens minst demokratiska och jämställda länder, samtidigt som regeringen säger sig vilja föra en feministisk utrikespolitik är inget annat än en skandal. Tyvärr får ekonomiska (sär)intressen gå först när det kommer till vapenhandeln.

Ekonomi får aldrig gå före mänskliga rättigheter

När regeringen slutligen nämner att man vill se en utveckling där svenska företag mobiliseras internationellt för att bidra till fler jobb, ökad tillväxt och hållbar utveckling och att man vill ”främja fri och rättvis världshandel” genom fördjupade ekonomiska relationer är det återigen värt att understryka att ekonomiska intressen aldrig får gå före mänskliga rättigheter. Tyvärr ser vi idag allt för många exempel på detta, bland annat genom att svenska pensionspengar via AP-fonderna placeras i ohållbara branscher såsom kol, olja, gruvföretag och vapen.

Upp till bevis!

För att nå en säkrare värld krävs att Sverige fullt ut verkar för mänskliga rättigheter och mänsklig säkerhet genom att ta ansvar för vilken roll vi själva spelar globalt. Den utrikespolitiska deklaration som utrikesminister Margot Wallström presenterade igår lämnar en hel del kvar att önska. Det är fortfarande upp till bevis hur regeringens feministiska utrikespolitik ska genomföras!

Ester Harrius
Programsekreterare mänsklig säkerhet och nedrustning