Imorgon är det Internationella Fredsdagen, en av årets kanske viktigaste dagar. Fredsdagen instiftades den 21 september 1981 av FN. En dag av eldupphör och extra tanke på hur en värld utan våld och vapen ska byggas.

När det talas om fredsbyggande är det oftast i relation till FN eller stora organisationers arbete i väpnade konflikter. Det diskuteras oftast som något mycket komplext, som den enskilde individen inte kan rå på. Alltför sällan uppmärksammas det fredsarbete som du som enskild individ kan bidra till. Fred är nämligen något som alla kan vara med att bygga – även du.

Med tanke på att alla människor tyvärr inte har samma möjlighet att åtnjuta sina fulla rättigheter i praktiken har den dagliga kampen olika förutsättningar. För vissa handlar det om att trotsa dödshot för att höja sin röst, få rösträtt eller organisera sig. För andra kan det istället handla om bojkott av ockupationsmakters handelsvaror, eller kanske opinionsbilda för vapenförbud eller ordna informationsevent som fokuserar på hur en förändring av strukturellt våld är möjlig. Genom att förena oss för fred kan vi tillsammans påverka organisationer och politiker. Oavsett om du är i Sverige eller i ett krigsdrabbat land.

Det är just dessa kamper som får mig att vilja fortsätta min dagliga kamp mot en värld utan våld och vapen när jag blir cynisk. Vilket jag tyvärr kan bli i relation till just denna fredsdag. För även om FN:s medlemsländer enades om en dag med vapenvila har dessa varit få under fredsdagens 35-åriga existens. Jag måste med jämna mellanrum bli påmind att fred är något jag kan vara en del av. Utan dessa dagliga kamper av hundratusentals människor som du och jag, skulle fredsarbetet inte gå framåt.

På fotot: Aya Muhammed och Anna Kristiansson kampanjar för vapenkontroll under en utbildning med Salaams vänner

Foto: Margareta Andermo

Text: Anna Vigdis Gustavsson, praktikant på Kristna Fredsrörelsens kansli