krf karta blogg

textlarsi
Krig är inte normalt

Förra veckans föreslog regeringens utredare återinförd mönstringsplikt. Lars Ingelstam, mångårig medlem i Kristna Fredsrörelsen samt forskare och författare, slås av hur olika kriget kan skildras i en och samma dagstidningsupplaga.

Jag läser Dagens Nyheter 28 september 2016. Förstasidan: Ett barn som dödats dras fram ur rasmassorna i Aleppo. Sidorna 8. 9. 10, 11: ”Bilderna som visar krigets rätta ansikte” med lemlästade barn, raserade hus, en smutsig butikslokal som ”sjukhus”. Rubrik på sidan 11: ”Ett stilleben av ondska.” Mycket påfrestande bilder. Men det är viktigt och rätt att konfrontera läsaren med sanningen, tycker säkert DN.

Bläddrar till sid 14-15. ”Värnplikt ska ta bort bristen på soldater”. Två sidor text om Annika Nordgren Christensens utredning. Fem bilder på trevliga ungdomar. På en bild finns två vapen, men annars ser de ut att vara på scout-utflykt. Det är ungefär samma bildmaterial som på Försvarsmaktens rekryteringssidor: gott kamratskap och friskt utomhusliv (plus några k-pistar).

Jag vet inte riktigt hur DN tänker, men själv tänker jag så här. Vi konfronteras först med krig som något förfärligt. Bilder som gestaltar ondskan. Civilbefolkningen ”sitter fast” och utsätts för obeskrivliga lidanden. Två sidor längre fram ska vi ta ställning till en utredning som utgår från att ”låg lön och civil konkurrens” gör det är svårt att rekrytera soldater till Försvarsmakten. Ett administrativt problem som ska lösas. Värnplikt, kanske?

Nu är det lätt att se vad som gör min tidningsläsning absurd. På sidorna 8-11 är kriget något som väcker avsky, indignation, medkänsla och vrede. På sid 14-15 nämns inte ens ordet krig; men det är något som vi på svenskt och dugligt vis ska förbereda, ungefär som vi planerar för skolan eller pendeltågen.

Det är sid 8-11 som talar sanning. Krig är, för att låna ord av Robert Egnell (doktor i krigsvetenskap och numera professor): ”Krig, oavsett om deras orsaker är rättfärdiga eller inte, består av massivt våld, död och elände – speciellt för de civila. Det är våra förväntningar och vår retorik som är problemet”.

Just så. Därför får vi aldrig – av vilket skäl som helst – förfalla till att betrakta eller tala om kriget som normalt. Vi kan svepa in det i retorik (vad ”försvaret behöver för att fungera”) eller hänge oss åt förväntningen att scout-utflykten aldrig ska övergå till våld, smuts, elände och död.

Men det är lätt att det ändå sker: det har hänt mig och det kanske har hänt dig som läser detta. Att krig på något sätt fogas in i normaliteten, bäddas in i ett överslätande språk (”lösa uppgiften”) eller stuvas undan så det som låter som självklarheter (”det är klart att vi måste ha ett försvar, men…”).

Det faktum att kriget finns, och att vi som nation ännu en tid (hur länge?) kommer att förbereda oss för det måste mötas med total ärlighet. Den kostar på men vi får aldrig någonsin glömma bort vad krig är. Stanna upp på sidorna 8-11 i DN, ta in bilden på treårige Alan Kurdi, läs siffrorna på antal döda i världskrigen…

På vårt offentliga samtal måste vi ställa samma krav. Förslaget att fler ska mönstra och fullgöra värnplikt måste följas av upplysningen att fler ska lära sig att döda andra människor. (Detta är svårt, eftersom vår mänskliga natur gör motstånd, men med tillräcklig tid och skickliga lärare går det.) Försvarsmakten förlorade år 2014 sitt bästa rekryteringsargument: kom ut och se världen! Nu är det angeläget att varken utredaren eller denna vår gemensamma myndighet försöker slå i unga människor att soldatlivet inte har med våld och död att göra.

Detta djupa dilemma kommer att vara vår följeslagare ännu någon tid. Ingen av oss kommer undan det. Men sanningen måste fram, och till slut kommer sanningen att förpassa kriget till historiens skräphög.

Text: Lars Ingelstam, forskare och författare

Bild: Kollage. Vänster bild av Syria Freedom. Höger bild av Jimmy Croona / Combat Camera / Försvarsmakten