Säkerhetspolitik II: Bilden av Den Andre I kölvattnet på Folk och Försvars-konferensen delar Kristna Fredsrörelsens generalsekreterare Lotta Sjöström Becker sina tankar i tre blogginlägg.
När påven Paulus VI den 1 januari framförde sitt budskap på Vatikanens femtionde världsdag för fred, vände han sig ytterst tydligt till alla folk, inte bara till katoliker.
”Må omsorg och ickevåld bestämma hur vi behandlar varandra som individer, i lokalsamhället liksom internationellt. När de som fallit offer för våld förmår stå emot frestelsen att hämnas, blir de högst trovärdiga förespråkare för ett fredsarbete präglat av ickevåld. Må ickevåld bli ett kännetecken för våra beslut, våra relationer och handlingar på såväl lokal nivå och i vardagliga situationer liksom också i det politiska livet i alla dess former”
Vi på Kristna Fredsrörelsen ser Jesus som en radikal ickevåldsaktivist. Nu verkar han få sällskap av påven.
Men i Sälen lös ickevåldsperspektiven med sin frånvaro. Den ryska björnens blodtörst, förkroppsligad av Vladimir Putin, togs för given. Mycket tråkigt. Det är synsätt som detta som gör att makthavare börjar se säkerhetspolitiken som ett nollsummespel, där det är Vi mot Dem och där allt som irriterar fienden med matematisk logik måste gynna en själv, vilket i sin tur leder till kapprustning och våldsspiraler.
När svenskar studerar andras konflikter i andra delar av världen framstår detta som självklart. Men när det plötsligt handlar om en själv gräver man snabbt ner sig i subjektivitetens skyttegravar. Det som den ena sidan uppfattar som nödvändiga och defensiva åtgärder, ser den andra som upptrappning och provokationer.
Man måste förstå att politiker som Putin och hans fascistanstrukna gelikar i Västeuropa får sin näring av polarisering och en yttre fiende. Vi ska inte spela dem i händerna genom att börja mäta musklerna, utan istället desarmera situationen genom mer samarbete med Rysslands konstruktiva krafter.
Utanför Högfjällshotellet i Sälen har lyckligtvis insikten om vikten av dialog ännu starkt fäste. Man behöver faktiskt inte gå längre än till Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg, som i tysk press nyligen menade att: ”Från Ryssland kommer inget omedelbart hot mot en allierad, Ryssland är vår granne och Ryssland kommer att förbli vår granne.” En annan kanske oväntat fredsvän är Colombias president Juan Manuel Santos, tillika tidigare försvarsminister, som när han tog emot Nobels fredspris lyfte upp nyckeln till sin egen inre resa, nämligen att sluta se motståndaren – i hans fall Farc-gerillan – som fiende, utan som människa.
Som påven påminde om den 1 januari: Älska din fiende. Det handlar inte om att ge efter för det onda, utan att bemöta de onda med det goda.
Text: Lotta Sjöström Becker
Bild: DonkeyHotey
Jöran Lindeberg
