krf karta blogg

Russian 2K12 Kub Surface to Air missile launcher
Säkerhetspolitik I: Fel frågor ställdes i Sälen

I kölvattnet på Folk och Försvars-konferensen delar Kristna Fredsrörelsens generalsekreterare Lotta Sjöström Becker sina tankar i tre blogginlägg.

Konferens har tagit slut, deltagarna har ryckt ut från Högfjällshotellet i Sälen och den dedikerade hashtaggen får lite välförtjänt vila. Skönt med lite lugn och ro. För sällan har väl medier, politiker och tankesmedjor pratat så mycket om hotet från öst. Ropen skalla, vapen åt alla!

Dagens försvarsdebatt har drabbats av tunnelseende och har naglat fast sig på värstascenariet: väpnad konflikt med Ryssland. Machoretoriken i Sälen fokuserade på snäva frågeställningar: när kriget kommer vill du ha ett starkt eller svagt försvar? Stå ensam med byxorna nere eller ha formella försvarsgarantier?

Accepterar man den frågeställningen blir svaret för de flesta människor att ”jo tack, rusta upp och anslut oss till Nato”. Men det tror jag skulle vara en falsk, kortsiktig och dyrköpt trygghet. Vår säkerhet vilar på så mycket mer än militär styrka. Frågan som bör ställas är istället: vill du undvika ett krig eller strida för att vinna det – till skyhöga mänskliga och materiella kostnader, dessutom med risk att förlora?

Svaret på den frågan borde vara självklar. Hellre (billiga och hållbara) förebyggande åtgärder än (dyr och kortsiktigt) krishantering. Visserligen kan även militär avskräckningseffekt ses som en form att förebyggande åtgärd, men då inställer sig frågan, förutom det principiella problemet med våldsanvändning och hot om våld, om inte samma förebyggande effekt kan uppnås med andra medel, för mindre resurser och utan att riskera människoliv. Slutsatserna från samarbetsprojektet Partnerskap 2014 som Kristna Fredsrörelsen samordnade och undersökte möjligheterna för en tyngdpunktsförskjutning i svensk säkerhetspolitik håller än: freden är underfinansierad.

Civila insatser kan handla om att till exempel öka kontakterna över gränserna genom att avskaffa visumtvång eller att skapa gemensamma projekt som stärker de ekonomiska och kulturella banden. Det kan också innebära att stödja de krafter inom Ryssland som arbetar för fred och mänskliga rättigheter samt stärka de demokratiska institutionerna. Som Sveriges regering mycket riktigt skriver i sin nya säkerhetsstrategi så hänger inre förtryck och yttre aggression ihop. Regeringens initiativ för fredsdiplomati, det vill säga att skapa en grupp med specialinriktade diplomater fokuserade på konfliktlösning och medling, är också positivt. Och i FN:s säkerhetsråd arbetar nu Sverige för att ge den nyvalda generalsekreteraren António Guterres en bra start med hans försatts att stärka det konfliktförebyggande arbetet.

Som freds- och ickevåldsrörelse har vi kämpat för att den säkerhetspolitiska diskussionen måste breddas, från ett snävt reaktivt militärt fokus till förebyggande och mänsklig säkerhet, där människors, inte staters, säkerhet är den centrala punkten. Vi har haft stora framgångar. Men nu har pendeln slagit tillbaka oroväckande snabbt. Dags att kavla upp ärmarna.

Text: Lotta Sjöström Becker

Foto: Ed Brambley

PS. Läs tidigare intervju i Dagen med Lotta Sjöström Becker om Nato och Trump