Vinter 2015: 12 miljoner syrier på flykt från sin egen regim. Inte sedan andra världskriget har så många människor varit på flykt. Asylsökande försöker ta sig till Europa. Många kommer inte längre än till Medelhavet. Ett hav som blir deras grav. Bilden av den treåriga pojken Alan Kurdi vars döda kropp hade spolats upp på en strand i Turkiet spreds över världen och berörde våra hjärtan. En frustration spred sig, en sorg men också handlingskraft. Folk i Sverige var beredda att ta emot. ”Refugees welcome” sa medborgare världen över.  Sedan kom det parlamentariska svaret. ”Stänga gränser”. ”En paus i flyktingmottagandet”. Och så ett lagförslag som gav upphov till en Folkkampanj för Asylrätt – ett upprop att skriva under fram till den 11 juni i år mot det lagförslag som regeringen lagt.

I april i år besökte jag Kristna Fredsrörelsen projekt i Mexiko där vi ger skydd och skapar handlingsutrymme för människorättsförsvarare.  Jag träffade bland annat CCTI (Kollektivet mot tortyr och straffrihet) som arbetar med att utreda och dokumentera migranters situation i Mexiko. Människor, som med risk för sina liv flyr från fattigdom, diskriminering, våld, drogkarteller och regimer som inte förmår värna de mänskliga rättigheterna eller ge skydd till sin befolkning. De försöker ta sig från El Salvador, Honduras, Guatemala och Mexiko genom Mexiko och upp mot USA. Inte sällan färdas de på taket till det godståg som blivit känt som ”Dödens tåg”. Mer om migranternas situation kan du läsa här.

Det jag kommer ihåg mest är när vi sitter där i det varma rummet i Mexiko City och en av centrets volontärer frågar mig hur det är för folk som flyr till Sverige – ”förekommer tortyr”?

Det snurrar i huvudet på mig. Framför mig ser jag vuxna män som jagar barn med marockansk härkomst på gatorna i Stockholm med avsikt att skrämma och skada. Jag ser alla rubriker om nedbrända asylboenden. Jag tänker på det lagförslag som regeringen lagt om begränsningar av möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige. Lagförslaget som innebär en helt ny och mycket restriktiv flyktingpolitik. Läs mer om regeringens förslag här.

Sverige har länge varit ett föregångsland vad gäller flyktingpolitik och ett värdigt mottagande av utsatta människor. Att införa åtgärder som innebär att Sverige lägger sig på den absoluta miniminivån för vad som är tillåtet enligt EU-rätten skulle få mycket stora konsekvenser, inte bara för människor på flykt – det skulle även riskera att allvarligt skada det förtroende och goda namn som Sverige byggt upp internationellt.

Den 21 juni röstar riksdagen om regeringens lagförslag.

Sverige står nu vid ett vägskäl som det så slitet men inte desto mindre talande heter. Det gäller att få våra politiker att fråga sig vilket samhälle vi vill ha.  Amnesty International skriver i sitt remissvar:

Tidsbegränsade uppehållstillstånd som enligt lagförslaget ska gälla för alla som söker asyl i Sverige och som anses vara i behov av skydd leder enbart till negativa konsekvenser. Människor tvingas fortsätta att leva i oro över sin framtid och var man ska leva sitt liv. Incitamentet för att försöka fokusera på att lära sig ett nytt språk, lära sig det nya samhället, fortsätta med sina studier eller validera en redan genomförd utbildning, kort sagt att etablera sig i Sverige, kommer att vara mycket små. Det kommer att, utöver för den enskilde, innebära svårigheter för bland andra Arbetsförmedlingen och skolor.

Som vi ser så skulle den nya lagen få mycket stora, negativa konsekvenser för såväl den enskilda individen som för det svenska samhället.  Går lagförslaget igenom bryter Sverige även mot Barnkonventionen där det i artikel 3 står om principen för barnets bästa samt artikel 9 och 10 som särskilt specificerar rätten till familjeåterförening. Om detta har även Rädda Barnen vittnat.

Jag tänker åter på kvinnan i Mexiko och hennes fråga ” förekommer tortyr”?

Sedan tänker jag på att det nu är viktigare än någonsin att vi organiserar oss mänskliga rättigheter.

I de länder vi i Kristna Fredsrörelsen är verksamma: Sydsudan, Västsahara, Mexiko, Guatemala och Colombia är civilsamhället på olika sätt engagerade och delaktiga i att bygga ett samhälle där mänskliga rättigheter respekteras för alla. Så även här i Sverige har det visat sig.

Vi är många som sträckt ut handen för att bemöta dessa människor som flyr från krig, auktoritära regimer, fattigdom och svält. Initiativ där människor går samman för att värna det solidariska och inkluderande Sverige. Alltifrån språkkaféer, integrationskör, cykelkurser, insamling av pengar, mat och kläder samt hjälp med att söka asyl för att nämna några av sakerna.

Vi i Kristna Fredsrörelsen har nu i samarbete med Equmeniakyrkan och Sveriges Interreligiösa Råd till exempel startat ”Medföljare”, ett nytt koncept där människor av olika tro tillsammans utbildas för att öka tryggheten för personer som bor på flyktingboenden. Initiativet bygger på medföljningsmetoden som Kristna Fredsrörelsen arbetar med internationellt för att skydda människorättsförsvarare. Syftet med verksamheten är att visa ett moraliskt stöd för flyktingarna och i preventivt syfte förebygga våld och därigenom stärka säkerheten för de människor som bor på asylboenden, och att de känner sig välkomna till ett Sverige öppet för alla olika trosuppfattningar.

Sedan gäller det också att sätta press på regeringen och det förslag till lagrådsremiss som nu ligger. Kristna Fredsrörelsen står bakom uppropet Folkkampanj för asylrätt. Lördagen den 11 juni är sista dagen för uppropet då denna manifestation även kommer att äga rum.

Tillsammans kan vi göra skillnad. Ta chansen och var med och bestäm vilket Sverige just DU vill ha:

Ett Sverige som försvårar för människor som flyr från krig och därmed fråntar dem deras mänskliga rättigheter eller det solidariska Sverige som visar på allas lika värde och kreativa, inkluderande icke-våldslösningar.

Jag tror jag vet vad du väljer.